Glömmer bort vad jag tänker

Jag vet inte om jag kan skriva hit för jag vet inte om mitt problem ens är ett problem eller om det är vanligt. Har en kompis som går till bup för problem och så och det var det som fick mig att skriva även om det är ett annat problem.

Jag glömmer bort vad jag tänker. Detta har pågått i ca ett år. Mitt i en tanke glömmer jag bort vad jag tänker och blir helt tom i huvudet. När jag sitter och pluggar och läser en bok kan jag mitt i texten glömma bort vad det är jag läser och varför jag läser från första början. Just då fattar jag inte att jag pluggar utan stirrar på texten och fattar ingenting. Jag blir inte distraherad av något, inte av något utomstående eller av mina egna tankar utan det blir bara plötsligt helt tomt. Jag slutar då tex att plugga för jag fattar inte varför jag för det. Jag tänker verkligen inte att jag pluggar för skolan utan just då  fattar jag verkligen inte varför. Jag har satt upp massa minneslappar för att påminna mig själv om att göra saker men varje gång jag ser t ex "plugga kl 16" så börjar jag plugga och sen glömmer bort varför. Omedvetet glömmar jag bort mina tankar. Mina tankar försvinner. Hoppas det inte blev alltför otydligt.

Jag får för mig att jag har gjort saker jag inte gjort. Eftersom jag glömmer bort så mycket vad jag gör på dagarna fyller jag det omedvetet med sakar som jag tror att jag gjort. Om jag ser en lapp där det står "plugga kl 16" så tänker jag automatiskt att jag pluggade kl 16 och får för mig att jag pluggade kl 16 trots att jag inte gjorde det. Och det värsta är att jag inte kommer på att det inte hände fören jag får bevis på att det inte har hänt. T ex när jag trodde att jag gjorde en skoluppgift och när jag skulle lämna in den så fanns det ingen uppgift att lämna in. Jag nojjar jättemycket med att det kanske finns jättemycket saker som jag tror har hänt men som inte har det. Jag ifrågasätter hela mitt liv, jag vet inte vad som har hänt och inte hänt och när jag ifrågasätter det mår jag jättedåligt. Att leva i en slags halvvärld där jag inte kan lita på mina egna tankar är jättejobbigt. Samtidigt vill jag ändå att dagarna ska vara fyllda med saker som jag har gjort annars känns det som att jag glömmer bort mitt liv. Men det blir jobbigt för när jag tänker på det mår jag dåligt, men jag inte tänker på det mår jag också dåligt.

Jag har slutat bry mig om saker. Jag bryr mig inte om familj, vänner, utseende, flickvän osv. Skolan har skitit sig för jag kan inte koncentrera mig. Jag tror jag gör saker som jag inte gjort, glömmer bort varför jag är där. Allt har blivit blivit värre dom senaste 3 månaderna. Jag har gått ner jättemycket i vikt, på 3 månader ca 20 kg och försöker inte gå ner, jag har bara ingen aptit. Jag sover inte längre, om jag har tur blir det som mest 3 timmar per natt. Min hygien är vidrig. Jag duschar inte, jag byter inte kläder, jag borstar inte tänderna. Kläderna jag har på mig nu har jag haft på mig i nästan 3 veckor. Samma kläder som jag sover i. Men bryr mig inte heller. Spenderar dagarna med att bokstavligen inte göra någonting.

Eftersom jag glömmer bort saker glömmer jag också bort vad jag har sagt så jag upprepar mig hela tiden. Jag fattar inte varför folk blir irriterade på mig men så säger dom till mig att jag har sagt samma sak flera gånger men jag kommer inte ihåg något. Jag hoppas att det inte blev otydigt, jag har läst igenom flera gånger för att det ska gå att läsa. Jag vet inte om det är ett problem eller om det är vanligt. Det finns väl inte ens sätt att förändra någonting, jag vet inte ens vad jag vill förändra, jag är mest förvirrad. 

Adrian

BUP svarar:

Hej!

Vad jobbigt du har det och jag förstår att du oroar dig mycket, att det är lätt att känna sig förvirrad. Det är svårt för mig att svara på varför du glömmer saker, men jag tycker att man ska ta din situation på allvar hur som helst.

Du har tappat många av dina tidigare förmågor de senaste tre månaderna och det låter viktigt att du får hjälp med att förstå lite mer av varför det blivit som det blivit och framförallt få stöd så att du kan må bättre. Med det inte sagt att du lider av något allvarligt, men att det vore bra för dig att träffa någon professionell som kan undersöka detta tillsammans med dig.

Att minnet fungerar sämre, att man får svårt att koncentrera sig, slutar bry sig om saker kan vara tecken på psykisk ohälsa. Den kan vara utlöst av långvarig stress, droger, någon jobbig händelse eller av någon mer otydlig anledning. Jag kan som sagt inte svara mer exakt på varför du mår som du mår, utan det behövs ett personligt möte med chans att ställa fler frågor för att göra en sådan bedömning.

Det bästa är om du börjar med att göra en koll hos husläkare. Det brukar vara bra när man har oklara symtom som man inte känner igen sen tidigare. Då kan läkaren bestämma om det vore hjälpsamt med någon provtagning eller liknande för att t ex kunna medicinera någon vitaminbrist eller sänkt sköldkörtelfunktion.

Utifrån det kan ni ta ställning till om du också ska träffa en psykolog på vårdcentralen (kolla på 1177.se) eller gå till en BUP-mottagning. Då ska du berätta det som du skrivit hit om.

Under tiden, eller i väntan på mer hjälp, så försök att bibehålla vardagsrutiner trots att det är lov. Att hålla en hyfsad dygnsrytm, äta, komma ut i dagsljus.
Det bästa vore ju naturligtvis om du kunde få stöd av de där hemma i allt det här just nu. Kanske har ni redan pratat om hur du mår eller så känns det svårt.

Jag tänker att de borde märka att du fungerar sämre än tidigare och att du skulle kunna visa dem ditt brev hit om du vill eftersom det är en så bra beskrivning av läget. 

Hoppas att du får svar på dina frågor - det finns bra hjälp att få!