Jobbig uppväxt och så stressad

Mitt hopp är borta. Vill förvinna. Vad gör jag ens här? Jag har nästan inga vänner som orkar bry sig om mig. Min familj är förstörd. Okej vi har kul ibland men asså hela familjen är  bitar. 

Skolan gå inte. Varje gång jag går dit kan jag inte göra något. Jag blir så stressad att jag inte fattar vad läraren säger och kan knappt läsa. Jag kan inte jobba. det går inte. 

Inget går. Jag kommer hem varje dag efter skolan (om jag går till skolan den dagen) lägger mig i min säng orkar inte göra något. Varannan vecka går jag till skolan för den andra vecka måste jag kunna gå upp själv. För varannan vecka kan pappa väcka mig och köra mig till skolan. Jag klarar inte av att ens gå upp utan någon annan.... och jag är bara 12.

Jag är 12 och har redan en ätstörning bakom mig och en jobbig uppväxt.

Vet inte vad jag ska göra. Om jag klarar mer.

hjälp mig.. var ska jag gå för hjälp???? 

Felicia ...

BUP svarar:

Hej!

Om jag förstår dig rätt så har du det oroligt hemma och haft länge och det påverkar dig så att du nu känner att du har svårt att orka med skolarbete och vardag. Du kämpar med att klara skolan men har mycket att tänka på som gör det svårt att koncentrera sig.

Av vad du skriver förstår jag det som att du i stort sett bara varannan vecka kommer till skolan. Stämmer det?  Det innebär att det blir ännu svårare att koncentrera sig i skolan när du missar mycket. Finns det någon som kan hjälpa dig de veckor som pappa inte väcker och skjutsar? Mitt förslag är att i första hand prata med skolkuratorn eller skolsköterska om det, de kanske även kan prata med din mentor. Då skulle du kunna få hjälp med att planera vad som är allra viktigast och vad du behöver hjälp med och vad som är viktigast att arbeta på just nu. Det brukar gå att få bra hjälp med att organisera skolarbetet så det blir lite lättare för dig.

Det andra jag undrar är hur mycket stöd du har hemma? Du skriver att din familj är "förstörd" och det förstår jag som att alla har det svårt just nu och kanske är upptagna av egna problem. Om det är möjligt att prata med någon av dina föräldrar (eller båda) så skulle de kunna ringa till BUP och ni skulle kunna gå dit tillsammans. Då kan de också få lite råd med vad de skulle kunna göra för att hjälpa dig. Nu vet jag inte alls om du tänker att det är möjligt. Om du vill så kan du då börja med att ringa anonymt till BRIS telnr 116111 och berätta lite mer om hur du har det och få råd från dem.

Hoppas att du tycker att något av det här är till hjälp för dig. Har skickat med en artikel om stress och lite sådant också. Att du behöver hjälp och stöd och inte ska behöva vara ensam med det här är alldeles nödvändigt, du kommer att hitta människor som bryr sig.