Få hjälp utan att behöva ringa

Hej! Jag mår jättedåligt och har gjort nu i över 8 månader. Jag har ångest stora delar av tiden jag är vaken. Jag har ett självskadebeteende och får självmordstankar då och då. När mina kompisar frågar hur jag mår när dem ser mina skärsår vill jag inte lägga för mycket tyngd på deras axlar då dem själva har mycket problem att ta itu med. Jag vill inte heller berätta för mina föräldrar då jag redan gjort det men det verkar inte som att dem förstår alvaret i det jag säger, jag vill inte heller riktigt berätta allt då det känns som att dem kommer känna som att dem misslyckats med att vara föräldrar. Jag vet att jag borde söka hjälp men har en telefonfobi och inte vågar ringa för att boka en tid. Jag hittar ingenstans att man kan boka en tid på bup utan att ringa. Jag har också svåra sömnproblem då jag har mardrömmar varje natt och min hjärna vill inte sova för att den vet att jag kommer vakna i panik. Jag undrar hur jag kan göra för att få hjälp utan att mina föräldrar får veta och utan att jag behöver ringa nånstans.

A

BUP svarar:

Hej!

Min första tanke när jag läser ditt mejl är vad kan ha hänt i ditt liv för ca 8 månader sen när du började må så dåligt som du gör. Kan du minnas något som inträffade då eller något som förändrats i ditt liv? Jag vet att du inte kan svara på dessa frågor till mig. Men att tänka efter kan vara till hjälp för dig när du söker hjälp på det sättet som jag snart föreslår.

Du har alltså försökt att tala med dina föräldrar om hur du mår men du känner inte att de riktigt förstod allvaret. Efter en sådan besvikelse är det säkert svårt att återigen ta upp det med dem, det begriper jag. Ändå vill jag säga att det kan hända att när du återigen vågar tala med dem förstår de bättre att det inte bara handlar om något tillfälligt och övergående hos dig. Kanske vore det värt ett nytt försök - om du nu inte tog alldeles för mycket ansvar på dig för att de skulle känna sig "misslyckade" som föräldrar. På denna punkt vill jag säga att det är aldrig barnens ansvar hur föräldrarna hanterar svårigheter som uppstår i livet. Det är föräldrarnas grundläggande uppgift att ta hand om problemen, vilka de än är. Dina föräldrar är vuxna människor och jag tror att de själva vet att man ibland kan behöva råd och stöd för att kunna hjälpa sitt barn. Därför ingår bland annat familjesamtal i behandlingen av självskadebeteende på BUP. Du ska också veta att även om föräldrarna är med i behandlingen betyder det inte att de får veta alla detaljer. Barnet har alltid möjlighet att få även enskilda samtal med sin terapeut.

Men nu till dina konkreta frågor. Jag föreslår att du vänder dig till skolkuratorn eller skolsköterskan. De kan hjälpa dig med att ringa till BUP mottagningen och höra efter om du kan komma åtminstone på ett första samtal innan dina föräldrar blir inkopplade. 

Ett annat alternativ är att du går till ungdomsmottagningen i din hemkommun. Du kan gå dit och säga där på plats att det är svårt för dig att ringa men att du vill få tid för att prata med någon om dina problem. Det kan du göra utan dina föräldrars vetskap. Chattkontakt kan du få på tjejzonen.se.

Som du ser finns det olika vägar att gå. Det viktigaste är nu att du bestämmer dig för att ta nästa steg och inte fortsätter att lida ensam med dina problem.