Vill inte att någon ska veta

Jag vill bara dö, skär mig själv ständigt. Men jag skäms, vill inte att nån ska veta. Vill inte att mina föräldrar tror jag är nått cp stört barn. Så jag låtsas som ingenting, och försöker vara glad. Men det är svårt, då jag blir irriterad på varenda liten sak någon gör. Blir väldigt ofta arg, som leder till att jag gråter, och stänger ute allt och alla! Jag pratar med kuratorn i skolan, men hon tar mig inte seriöst. Jag berättar dock inte allt för henne. Både för att jag skäms och jag känner mig inte trygg. Vet inte vad jag ska göra. Jag vill verkligen ha hjälp! Men jag har ingen aning vart jag ska vända mig, eller vart jag kan söka hjälp.

BUP svarar:

Hej!

Jag vet inte vad som hänt i ditt liv som gör att du nu är så förtvivlad att du skadar dig själv. Men, jag vet att det inte brukar leda till att må bättre att man skäms över sitt mående och försöker gömma sin ledsnad bakom en glad fasad. 

Du skriver att du inte vill berätta för dina föräldrar eftersom du inte tror att de kommer att förstå utan tro att du är "störd". Vad får dig att oroa dig för att de skulle säga så, är det en reaktion du mött tidigare när du varit ledsen? Det finns föräldrar som reagerar med ilska när de blir oroliga och slår ifrån sig först. Men, det är också möjligt att de skulle kunna vara till stöd om de får lite tid på sig att förstå. Jag vet inte om det gäller dina föräldrar men om du känner att det är möjligt så försök att berätta för dem för då kanske ni kan få hjälp tillsammans på till exempel BUP. Men, du vet själv bäst vad som är möjligt.

Jag tänker att din ilska och irritation är en annan sida av att vara ledsen. Det jag skulle vilja är att visa dig att det inte är något som är skamligt med att vara ledsen och må dåligt. Om man kan dela sin smärta med någon kan det innebära att känslan mildras och blir uthärdlig på ett annat sätt. Andra människor har varit med om att ha samma känslor som nu plågar dig.

Det är svårt att avgöra vad som gör att du upplever att kuratorn inte tar dig seriöst. Har du gett henne möjlighet att förstå hur dåligt du mår? Ibland kan man längta efter att någon ska förstå utan att man behöver säga något men det är inte ofta det händer. Oftast får man kämpa innan man kan lita på varandra, kämpa med missförstånd och olika uppfattningar innan man kan känna sig trygg med den andre.

Du kan också söka till BUP själv om du känner att ni ändå inte når varandra. Du kan be att få komma själv. Du hittat adress och telefonnummer här på förstasidan. Om du inte förmår att lita på någon kanske det är en möjlighet att prata anonymt med någon på nätet? Här är några länkar för möjligheter till stöd online. Ibland kan anonymiteten göra att vi kan öppna oss lättare. Självmordsupplysningen och Tjejzonen är jättebra. Du kan kolla deras hemsidor. 

Hoppas att du kan använda dig av något av dessa alternativ, du har så mycket att vinna.