Sätter jag på en "mask"?

Hej jag är en kille på 17 år som är väldigt deprimerad. Jag saknar livslust helt och hållet och funderar väldigt ofta på att ta självmord. jag känner mig totalt värdelös och att jag inte bidrar med något positivt till någon eller något. Alla mina vänner har andra vänner som dem prioriterar över mig och jag har ingen att prata med om hur allmänt dåligt jag mår. Jag klarar knappt av att gå i skolan längre då jag inte klarar av att koncentrera mig på ens de enklaste uppgifterna längre. Varje dag när jag träffar någon annan individ så sätter jag på en ¨mask¨ för att dölja faktumet att jag mår väldigt dåligt. Jag håller väldigt ofta på att bryta ihop när jag är i skolan eller med andra bekanta och går ofta och låser in mig på en skoltoalett och varvar ner för att förhindra att jag börjar gråta. Jag har väldigt dåligt självförtroende och har socialfobi vilket gör att jag väldigt ofta övertänker vad jag ska säga för något eller skriva i meddelanden och aldrig vill vara först med att ge mina åsikter om saker och ting pga rädsla att bli dömd.

Jag känner mig alltid relativt trött även om jag sovit bra och har väldigt ofta huvudvärk. Jag känner att jag vill kunna socialisera mig med mina vänner och andra personer som jag inte träffat förut men det tar väldigt mycket på min energi och det tar inte lång tid innan jag blir tystlåten och distant. Jag känner att inget i livet är roligt längre och är nästan konstant väldigt nere, det händer att jag helt plötsligt från ingenstans blir glad men dem stunderna varar oftast endast upp till max en timme innan jag känner mig nere igen. Dessa korta stunder av lycka inträffar max någon gång per dag och jag vet alltid när jag får dem att dem kommer vara väldigt tillfälliga. När jag kommer hem från skolan varje dag så försöker jag att ¨distrahera¨ mig själv från alla negativa tankar jag har genom att kolla på filmer, serier, eller vad som helst som är på tv vilket ibland funkar i en liten stund men sen kommer nedstämdheten tillbaks ändå.

Jag undrar om det är möjligt att prata med en psykolog och genomgå kbt eller liknande utan att ens föräldrar får veta om det. Om det inte är möjligt så kommer jag troligtvis strunta i det hela då jag inte vill att dem ska veta om det. Det enda som håller mig tillbaks från att vilja ta självmord idag är att jag inte vill såra min familj på det sättet. Jag har verkligen försökt att må bättre men ingenting har fungerat så ser detta lite som ett sista hopp för mig.

F

BUP svarar:

Hej F!

Tack för brevet. På det du beskriver får jag intrycket att du hamnat i en rejäl svacka och du låter så ensam i din ledsenhet.

Den mask du försöker visa för att inte andra skall märka att du är olycklig gör ju också att du blir väldigt ensam. Det kan förstås vara en poäng att inte i allt och med alla leva ut sin nedstämdhet. Troligen blir det inte bättre av det, kanske sämre. Men att som du försöka hålla masken för varenda en tror jag blir på tok för ensamt.

Du har en idé om att söka behandling och den tycker jag att du skall hålla fast vid eftersom det är en bra idé. Däremot tycker jag att du skall släppa in din familj så de kan vara till stöd för dig. Du skriver att du inte vill såra familjen genom att ta ditt liv och det visar hur hänsynsfull du är. Men jag tror att din hänsyn går väl långt om du inte ens vill de skall få veta hur dåligt du mår och att behöver hjälp. Även om en KBT-behandling eller något liknande skulle kunna hjälpa dig behöver du även dina nära och kära för att bemästra livets svårigheter. Jag har svårt att se hur de kan bli ledsna för att du ber om hjälp, snarare att de kan bli ledsna för din skull, att du har det så svårt.

Så för att svara på din fråga så kanske du kan få hjälp utan dina föräldrars vetskap eftersom du är nära nog är 18 år. Du får i så fall fråga där du söker hjälp. Jag tror nog att den, som jag hoppas, ansvarskännande terapeut du träffar vill att dina föräldrar skall finnas med på något sätt. Hur skall de kunna stötta dig om de inte vet? Du skulle till att börja med kunna pröva att ringa Ungdomsmottagningen eller BUP för att höra.

Önskar dig lycka till och att du vågar släppa in dina nära även i de mörkare delarna av ditt liv.