Väntar på tid hos en ny psykolog

Hej jag har ett stort jävla problem. Jag fixar det inte längre. Skolan har jag inte varit i på 2 år. Det har väl antagligen fått mig o bli såhär gissar jag. Jag tänker ständigt på livet, döden, kroppen, framför allt hjärnan och framtiden. Allt är ett enda frågetecken. Jag brukar få panik när jag börjar fundera på vad jag egentligen är. "Är jag min hjärna?" "Har jag en själ?" "Vart fan befinner jag mig?" På en planet ute i universum nånstans. Fan vad trygg man känner sig med det.. Jag får inte ihop livet. Och jag vet.. Tipset alla ger mig är: "lev i nuet" "tänk inte så mycket på det" "släpp det"  Ja, om jag kunde. Men det kan jag inte. Det är inte bara det. Jag har ofta ett tryck i huvudet som min sjukgymnast säger beror på spänningar i nacken. Ja.. Så är det säkert. Jag har hjärtklappning konstant och känner mig tung och svajig i kroppen. Jag är så trött att jag ibland sover i 2 dygn. Jag har ingen energi alls och det är det som är värst. Jag orkar inte leva. Jag är för trött. Jag vill sova hela tiden. Om jag nångång övar på att va i klassen får jag ju först och främst panikångest. Men sen är det enda jag tänker på att jag vill och lägga mig o sova. Jag står inte ut längre. Har haft hjärtklappning konstant i en vecka. Jag har haft kontakt med bup i 2 år då. Men de har inte hjälpt. Va till och med utan hjälp ett halvår. Nu har mamma sökt hjälp privat. Så jag väntar på en psykolog som jag får börja gå hos i januari. I somras var jag och tog blodprov pågrund av att jag nojade så mycket. De visade ingenting. Jag har kollat blodtrycket, läkaren har lyssnat på hjärtat. Kollat det mesta som går att kolla. Men jag nojar ändå. Men jag fattar inte varför jag är så trött?? Och varför jag mår så dåligt fysiskt. Jag mår ju väldigt dåligt psykiskt. Och det kanske kan påvärka. Det säger alla. Mamma, läkaren, pappa, bup. Men jag blir aldrig bättre och står inte ut längre. Hjälp mig! 

anonym

BUP svarar:

Hej!

Du har det jättetufft och har haft det länge. Du är stark som kämpar på och jag förstår att det innebär mycket grubblande. Bra att du blivit utredd av en läkare med blodprov, det är viktigt att få veta om det är något kroppslig orsak. Kroppsliga symtom kan även komma av psykiska orsaker.
Nu låter det hoppfullt att du har en tid hos en psykolog i januari. Det kan kännas långt dit, men jag tror att du under tiden kan (som du gjort i ditt mejl hit) hinna sammanfatta vad som är jobbigt, vad du provat att göra för att det ska bli bättre, och vad som funkat. Ibland när mycket känns tungt är det viktigt att välja ut något som känns viktigast att just det blir bättre. Det är sedan bra information till den psykolog som du ska träffa. 

Jag håller helt med om att tips som "lev i nuet" är svåra att ta till sig. För vissa funkar det att försöka tänka annorlunda, för andra är det bättre att göra något. Vad kan du göra för att skingra tankarna och mer göra något som du kan må lite bättre av för en stund?
När det är mycket som känns skittungt kan småsaker kännas som en droppe i havet, men det är ändå de där små sakerna som kan vara å viktiga för att orka kämpa lite till. För även om det känns tufft länge nu, så betyder det inte att det alltid kommer att vara så här.
Jag har fått vara med om många fina vändningar efter att ungdomar slitit länge. Det kommer!