Ska jag prata med nån om det?

Hej! Jag är en tjej på 14 år, under senaste tiden har jag börjat känna mig mer och mer deprimerad. Saker som stämmer in på deprission känner jag igen mig i. Jag börjar vara mer ensam och mer nedstämd, brukar även ibland gråta mig till sömns. Ibland känns det som om jag inte vill leva längre, jag har inga kompisar i skolan, de få kompisar jag hade började mobba mig eller totalt dissade mig. Jag hade dålig självkänsla redan innan det hände, och den e ännu sämre nu. Jag har inte berättat för någon om mina tankar att ta självmord, skulle aldrig våga det, det är nog orsaken till att jag fortfarande lever.

Jag gjorde ett test för att se om jag var deprimerad och det visade sig att jag var måttligt deprimerad. Borde jag prata med nån om det? Helst hade jag velat prata med en kompis om det men jag har ju inga kompisar... 

Jag har gått hos skolkuratorn x antal gånger nu, och det har väl hjälpt lite grann. Men borde jag ta upp det där om depression? Jag känner att jag liksom inte vågar göra det riktigt, ingen skulle ju ändå förstå mig.

I hela mitt liv har jag blivit utsatt för falska kompisar som visade sig vara egoistiska, taskiga och såna som bryr sig mer om dem andra i gänget och inte bryr sig lika mycket om mig. Varje gång jag lär känna nya människor så blir det som om jag bygger upp en mur runt mig som ingen kan komma igenom eftersom jag är rädd att bli sårad, det har hänt gång på gång att jag låtit just DEN personen lära känna mig, DEN personen som visade sig vara värsta mobbaren. Eftersom jag hela tiden blir dissad av mina så kallade "vänner", att de bestämmer saker med nån annan fast vi redan bestämt att hitta på något just den dagen till exempel, så känner jag att jag inte direkt kan lita på den nya personen från första början innan jag lärt känna den. 

Tacksam för svar.

Ensam

BUP svarar:

Hej!

Att vara utsatt för att bli utesluten och förbigången är svårt att bära. Det gör lätt att man blir orolig för att bli sårad igen och därför kan verka lite avvisande mot andra fast man inte menar att vara det, stämmer det för dig?

Jag tänker att du behöver berätta för skolkuratorn hur ledsen du är och att du undrar om det är depression. Kan förstå att du inte riktigt vågar anförtro dig, men det är svårt att få hjälp om man inte riktigt förmår berätta hur man verkligen mår. Det skulle ge er en annan möjlighet att förstå varandra.

Jag undrar också lite över dina föräldrar. Vet de om hur du har och har haft det och hur du mår? Kan du tänka dig att de skulle kunna vara till stöd för dig? Om de fick möjlighet att förstå dig?

De skulle kunna hjälpa dig att ringa till BUP och ni skulle kunna gå dit tillsammans vilket kanske vore det allra bästa. Men det är du som känner dina föräldrar bäst.

Det finns till exempel tjejzonen där du skulle kunna chatta med andra, att dela det man är med om kan ge styrka.







Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta