Jättesvårt att skaffa vänner

Hej! Jag har jättesvårt att skaffa vänner. 

Jag har i flera år haft det svårt att skaffa nya vänner och sådär, och sedan tre år tillbaka har jag endast haft en kompis, som inte går på min skola och som jag knappt träffat under dessa tre år. All denna ensamhet tror jag har gjort så jag blir sämre och sämre på allt socialt. 

Jag har nyss börjat gå till skolan igen (efter ett års paus), och det är så svårt att prata med folk. Jag har försökt ansluta mig till "killgänget" men jag förstår inte alls deras sätt att prata eller bete sig. Jag ser och hör vad de gör, men det är inte naturligt för mig. Dessutom är deras värderingar helt skilda från mina. De är t.ex. väldigt respektlösa mot hbtq-personer, medan jag som själv är hbtq-person vanligtvis kämpar för hbtq-rättigheter osv. Därför känner jag ofta avsky eller irritation när jag lyssnar på dem.

Jag har även försökt prata med andra, men det är liknande problem där. Jag hänger inte riktigt med i vad de säger, jag tar alltid för lång tid på mig att tänka och förstå exakt vad de menar med det de säger. Jag vill ha väldigt tydliga frågor, svar, och anvisningar, och det är inte så många ungdomar som ger detta... Jag blir dessutom väldigt nervös när jag pratar med folk (håller på att bli bättre från det som läkare på bup sade var social fobi) och har svårt med ögonkontakt. 

Jag har ständigt tankar om att folket i grupperna hatar mig, för att jag pratar så lite och inte är som dem. 

Jag har tänkt på detta länge och försökt analysera och förstå hur jag känner. Nu vet jag inte vad jag ska göra bara. Hur kan jag förbättra mitt sätt att avläsa det andra säger, och hur kan jag förstå dem bättre? Jag har läst böcker om att småprata, men de är inte till så mycket hjälp då språket i de böckerna inte riktigt är som ungdomars språk idag.

Hur tror ni min situation kan förbättras? Jag vill inte bli helt ensam i skolan igen. Just nu vill jag inte alls gå dit för jag vet inte var jag ska vara på rasterna eller var jag ska sitta i matsalen.

Uppskattar vilket svar som helst!

Salmiak

BUP svarar:

Hej!

Svår situation. Jag förstår det som att du nu går i samma klass som de som är ett år yngre än du. Killgänget låter som om de har en del barnsliga och tanklösa värderingar, förstår att det är svårt att lyssna till respektlösa kommentarer om hbtq- personer, det behöver man inte vara själv för att tycka att det är svårt att lyssna på. Det kanske är så att det inte är några i din klass just nu som du skulle vilja ha någon vänskapsrelation med? Det är ju ingen gång i sitt liv som man blir så "hopföst"med andra som under skoltiden. I vuxenlivet har man större möjligheter att välja att söka sig till sammanhang där man känner gemenskap och delar värderingar.

Men, det blir väldigt svårt om det ska hindra dig från att gå i skolan. Finns det någon möjlighet att göra något annat på rasterna? Finns det någon som du känner skulle vara möjligt att sätta sig bredvid? Skulle du kunna vända dig till skolkuratorn och diskutera om ni kan lösa det på något sätt så att det inte blir för stor påfrestning för dig i skolan? Kan man lösa något av det som är svårt för dig, till exempel lunch eller några raster, så att det inte blir olidligt?

Det är också knepigt det här med vänskap och vem som ska ta initiativ.  Ibland kan man, när man känner sig osäker, uppfattas som att man är ointresserad av andra. Osäkerheten kan göra att man visar upp en lite avvisande min fast man egentligen vill vara med de andra. Kan det stämma in på dig?

Du beskriver att du har dessa svårigheter även utanför skolan, med personer du skulle vilja kunna prata med. Många med liknande svårigheter beskriver att man blir  mer och mer självmedveten och upptagen av hur man tror att de andra uppfattar en,  Ibland har man större krav på sig själv att prata och bidra till konversationen än vad andra egentligen har. Då kan det hjälpa att man bestämmer sig för att man inte behöver prata själv utan bara lyssna till de andra ett tag.

Jag skickar med några frågor och svar från andra med liknande problem som kanske kan vara hjälpsamma för dig att läsa.

Nu har du fyllt 18 så du kan inte gå till BUP. Men om du vill ha mer hjälp kan du fortfarande vända dig till ungdomsmottagning, det tror jag skulle kunna vara till stor hjälp. Det är lätt att det blir lite allmänna råd här och jag tror att du skulle vara hjälpt av att diskutera specifika situationer och träna

Om du skulle vara intresserad av att diskutera mer hbtqfrågor och bor i Stockholm så finns det en psykoterapimottagning för hbtq-personer, HBT hälsan, telefonnummer 08-6165503. Om du bor i Stockholm finns det också ett "fritidshäng", Egalia, för unga hbtq-personer mellan 13 och 19 år. Jag vet inte om det är något för dig men kanske en möjlighet att träna i ett annat socialt sammanhang än i skolan?

Det var lite förslag, hoppas att något av det kan vara till hjälp! Jag tänker att du är en klok och reflekterande person som kommer att ha lätt ta till dig hjälp.