Missnöjd med behandlingen

Hejsan!

Jag är på lite dåligt humör idag eftersom jag tycker att psykvården tar mig på för stort allvar. Till skillnad från många som uttrycker ett missnöje kring att inte bli tagen på allvar, är mitt "problem" alltså motsatsen.

Min journal är någorlunda full av många allvarliga händelser (enligt andra, inte mig) och detta har då i sin tur lett till att så fort jag andas i närvaro av någon psykpersonalperson så kastas det vårdintyg över mig. Det spelar ingen roll vad jag säger utan det som spelar roll är vad som står i journalen.

Så nu sitter jag här, inlåst på vuxenpsyk (eftersom BUP inte vill ha mig) igen efter att ha varit i samma rum som en psykpersonalperson och vårdintyget bara regnade över mig. Hörde det nästan viska "jag har saknat dig".

När jag läser om folk som bli inlagda så är det för att personen i fråga mår dåligt. Det är just det som gör mig så kritiskt till vara jag ska vara inlagd. Jag mår bra, alltså helt okej vaniljglass må bra. Inte dåligt någonstans faktiskt tycker jag. Nästan mer bra än neutralt till och med

Jag tänker lite löst kring att om det nu är så att de tycker att jag mår dåligt varför ger de mig inte kanske antidepressiva mediciner? Jag har tagit upp det flera gånger tidigare och då är svaret alltid "det behövs inte".

Men tro inte nu att jag inte får mediciner för jösses Amalia det får jag minsann. Skräpmediciner som XX och XX häller de över mig, om det gick att vinna guld i att skaka och darra hade jag varit oövervinnerlig. Att vakna upp till ett rum fyllt av vatten är ju inte heller så trevligt eftersom jag inte kan sluta dregla. Det finns ju en anledning til att jag slutade ta dem, mest för att jag tycker att de är helt onödiga och för att de skulle kunna användas som kemiska vapen.

Eftersom jag inte kan prata med psykpersonalpersoner här, så får BUP's frågelåda bli min korta lilla terapitext. Om det inte är för mycket begärt och det kan det kanske vara, men att få en liten respons skulle ju sitta fint. Även om jag är inlagd inom vuxenpsykiatrin, så är min öppenvårdkontakt hos Bupelibup. Inte för att det är så mycket prat där, mest att de säger åt mig att ta mina mediciner som jag inte tar för att det är giftigt skräp.


Byt snälla ut de gula landstingsfiltarna i Stockholm. De är så fruktansvärt fula.

Puss och kram

Kim

BUP svarar:

Hej!

Det var inte speciellt svårt att förstå att du är mycket missnöjd med behandlingen du får dels på vuxenpsykiatrin dels på BUP. Du skriver verkligen mycket uttrycksfullt. Ditt något ironiska tonfall kan jag tänka mig underlättar lite för dig att hantera det frustrerande känslan att inte bli förstådd. Om jag inte misstar mig så tycker du att du är "överbehandlad" - å ena sidan. Å andra sidan har du också kritiska synpunkter på dina mediciner och skulle vilja få något annat.

Det är alltid ett svårt dilemma när patientens egen uppfattning om sin sjukdom och sina behandlingsbehov och vårdpersonalens bedömning om samma går isär. Det kräver verkligen mycket samtal för att reda ut de olika synpunkterna och i bästa fall hamna på en gemensam nämnare. Dessutom är det inte säkert att man alltid lyckas med det.

Du vet säkert att jag inte kan ha någon som helst uppfattning om ditt tillstånd och behov av vård. Men jag vet att man alltid har möjlighet att klaga på vården om man tycker att man inte får rätt bemötande och behandling. Jag bifogar här en länk där du kan läsa hur man gör det. Det bästa är om du kan göra detta med stöd och uppbackning av dina föräldrar men i din ålder har du även möjlighet att göra det själv. Jag rekommenderar detta för att det tyvärr är sant att vården inte alltid gör allt rätt och att patienten inte alltid har en realistisk uppfattning om sina vårdbehov.

PS. Jag håller med dig, de gula filtarna är fula. Men det överskrider mina befogenheter att byta ut dem.