"Har misslyckats" och mår likadant igen

Jag mår lika dåligt som för ett år sedan igen, det enda skillnaden är att jag nu inte har någon att vända mig till, hade kontakt med bup innan & de hjälpte mig ur skiten men sen slutade jag gå dit. Sedan så känner jag inte att jag vill berätta för min mamma att jag "har misslyckats" & mår likadant igen. Vill inte att hon ska behöva gå igenom allt det med bup osv igen, vill inte att hon ska ta någon skada av mig elr något alls sådant så väljer att inte berätta det för någon men just nu så är jag vid den punkten då jag verkligen vill ta mitt liv, ser ingen innan utväg, och kan inte berätta det för någon. Får skuldkänslor ba av tanken att jag skulle berätta hur dåligt jag mår igen för min mamma, hon nästan skuldbelägger mig/det ibland också. Vågar inte. Men vill inte leva mer så jag ba får slippa allt någon gång, tanken på det känns så himla lättande & lockande just nu, vill inte få min mamma att må dåligt pga mig själv & för att jag är misslyckad igen. Trodde jag tagit mig igenom det redan.

Maja

BUP svarar:

Hej Maja!

Bra att du skriver till oss när du är i en svår sits du behöver komma ur. Du är verkligen mitt i ett dilemma där du å ena sidan inte vill belasta din mamma, å andra sidan mår mycket dåligt i din ensamhet. Att du har en positiv erfarenhet av behandling från tidigare är jättebra. Du har tagit dig ur dåligt mående tidigare, och du kommer att göra det igen. Tyvärr kan det vara så att dåligt mående återkommer. Det kan kännas orättvist och är naturligtvis tråkigt, men betyder inte att du har gjort något fel. Vi på BUP avslutar kontakter, men alltid med budskapet att det alltid går att återkomma om man skulle behöva fram tills att man fyllt 18 år. Nu är du i det läget, och att ta kontakt med BUP är det klokaste du kan göra.

Att ha behov av en till period med kontakt på BUP betyder inte att man är tillbaka på ruta ett. Om ens tidigare behandlare jobbar kvar kan det vara möjligt att återgå till samma, ibland kan det vara läge för någon ny. Hur skulle du vilja ha det? Det viktiga är att du inte är ensam med vetskapen om hur du mår. Tillsammans hittar man enklare lösningarna, och du behöver någon vid din sida i allt det svåra.

Hur tror du att din mamma skulle reagera om du berättade att du vill återuppta kontakten på BUP? Tanken är ju att både unga och deras föräldrar ska kunna få stöd på BUP. Det är föräldrars uppgift att stötta deras barn när de mår dåligt, det kan kännas tungt och svårt, men det kan man få hjälp och stöd i. Du behöver avlastas i dina tankar om att du är en belastning, det gör du genom att berätta för den du träffar på BUP att det kan kännas så. De tankarna mår du dåligt av att ha på egen hand.

Att kunna ta emot hjälp när livet är svårt är faktiskt en styrka. Du står inför en stor utmaning just nu, men när du väl tagit steget till mer hjälp så är du närmare en lösning som kommer göra att du kan må bättre igen. Det är tufft, men du kommer klara det. Det finns en styrka i att du klarat dig igenom en mycket svår period med dåligt mående tidigare. Du kan ringa till BUP-mottagningen själv eller med hjälp av din mamma.

Om du vill ha mer direkt stöd i hur du kan prata med din mamma om hur du mår så rekommenderar jag att du ringer Mind. Där arbetar volontärer med att ge stöd via något som kallas Självmordslinjen och som är till för de som går i tankar på att ta sitt liv. Dit är man välkommen att ringa, mejla eller chatta anonymt. Telefonnumret är 90101. (De har öppet dygnet runt)

Och du, vänta inte, utan ta mer hjälp direkt!