Har BUP gett upp mig?

Hej bup. 

Jag har skrivit hit några gånger tidigare och känner att jag behöver skriva av mig lite mer. Under nästan två till tre år har jag varit inne i en depression, haft ångest och självskadat. Bup slutade ge mig tider från april och jag väntar fortfarande på att få en ny behandlare på ett nytt team. Jag förstår inte hur eller varför dem kunde låta mig gå, bara två månader tidigare hade jag försökt ta mitt liv och hamnat på sjukhus. Nåja. Mitt mående har blivit mycket bättre än det var i början av året och jag har inte längre självmordstankar varje dag, utan bara ibland när jag går in i väggen. Jag tror att alla förväntar sig att jag mår bra nu till 100% då mina föräldrar aldrig frågar om jag fortfarande vill gå till bup osv. Även mina lärare säger att det "lyser" om mig och jag ser mycket gladare ut än förut. Men jag tror bara jag blivit bättre på att visa hur jag mår och därför kan skratta och le mer. Jag vet inte hur jag mår. Ibland vill jag bara skära upp hela min kropp, svälta mig och ta mitt liv. Andra dagar är jag glad att jag klarade mig. Jag känner mig så tom. 

Det är massa problem hemma, i skolan och bland vännerna. Jag mår inte bra vilket gör så att jag knuffar undan alla i min närhet som resulterats i att jag inte har några vänner nu. Mår så dåligt över att inte vara med någon i rasten på skolan, då alla i min klass är sjukt jobbiga, omogna och jag hatar dem alla typ. Skolan är också så stressig nu inför betygen. Jag var aldrig i skolan på hela sjuan pågrund av mitt mående vilket resulterats i att jag ligger efter så sjukt mycket vilket gör mig sååå stressad och besviken, arg och ledsen. Sen har jag även fysiska problem med min kropp, antingen att jag har brist på D vitamin, Järn osv som aldrig blir bättre, sen problem med min mage, huvudvärk och mina leder. Känns som ingenting ska ordna sig! Och jag tror inte heller jag vill börja gå hos bup igen, då dem inte gjort någonting för mig. Dem pratade bara lite med mig, gav mig mediciner och sen slutade försöka. Är det mig det är fel på? Gav dem bara upp när jag inte blev bättre och istället försökte ta mitt liv? Känner mig så vilsen just nu och vet inte hur jag ska bearbeta någonting. Inte heller kan jag prata med någon, då alla tror att jag mår mycket bättre nu. Men sanningen är att jag inte alls mår bra. Jag hade varit skadefri i 114 dagar när jag skar upp min arm och nu är jag inne på dag 21... Känner mig så misslyckad och värdelös. Vad kan jag göra? Snälla hjälp! 

J

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du har väntat länge på en ny kontakt på ett annat team. Jag antar att BUP remitterat dig dit. 

Det låter inte som de gett upp dig utan att de faktiskt förstått att du behöver mer hjälp fast på ett annat ställe. Det olyckliga är ju att du väntat så länge. Det är jobbigt att vänta särskilt när alla runt omkring talar om att man nu mår mycket bättre fast man inte känner så själv. Den som vet bäst hur du mår är ju du.

Kan du tala med dina föräldrar och be dem ringa till det ställe där du väntar på kontakt. Kanske kan det påskynda att du får en tid.  Det är förstås bra om du kan berätta för dina föräldrar en del om hur du känner dig så att de kan berätta det för det nya teamet. 

Att vänta på hjälp är jobbigt. Försök stå på dig att du vill ha fortsatt kontakt. Du vet allra bäst om hur du mår.

Lycka till!