Tror jag har en depression

Hejsan! 

Det är såhär att jag tror att jag har hamnat i en depression. Min gnista i livet har som slocknat. Jag går tredje året på gymnasiet, har några riktigt härliga vänner och bor i en lägenhet med min jämnåriga pojkvän. Jag har allting i livet som man egentligen vill ha. Men det är ändå någonting som inte känns bra.

Jag har svårt för att bli glad nu för tiden, men jag försöker att se glad ut så att ingen ska förstå att jag egentligen mår dåligt. När jag och min pojkvän ska fara ut och vara med kompisar och se film eller liknande så säger jag att jag har ont i huvudet/magen så att jag får stanna hemma istället. Och när min pojkvän väl övertygar mej om att följa så får jag en oroskänsla i magen, som att det känns fel.

Jag blir dessutom jättearg för småsaker. När jag skulle köra bil hem om fredagen så snöade det så sikten var dålig och väglaget var dåligt eftersom vägen var oplogad. Min pojkvän tyckte att jag körde för fort, och sa det till mej med vänlig röst. Jag vart jättearg och skrek åt honom att jag kunde köra bil osv, när jag egentligen skulle tagit till mej det han sa, eftersom han var rädd att vi skulle sladda av vägen. Istället tänkte jag att det spelade ingen roll ifall vi åkte av vägen och jag dog. Jag skulle egentligen inte vilja dö, men jag tänker ändå på att det hade varit skönt ibland. Då behöver jag inte oroa mej om någonting. 

Att åka bil/köra bil ensam tycker jag är jätteskönt. Då får jag tid att tänka på allting som har med livet att göra. Inga måsten, inga personer som kan döma mej... Bara jag och mej själv....

Jag vet inte vart jag ska vända mej för att få hjälp... Tacksam för svar.

Bullen

BUP svarar:

Hej Bullen

Något tynger dig och gör dig arg och du hittar inte några yttre orsaker. Men du säger att du försöker se glad ut så att ingen ska förstå att du mår dåligt. Varför får ingen veta det?

Kan det ändå finnas något i ditt liv som inte är så som du vill att det ska vara? Som i relationen till din pojkvän, i skolan eller något annat. Du känner lättnad när du är ute och kör med bilen, inga måsten, ingen som dömer. När man kör kan man känna en befriande känsla av att ha egen kontroll. Har du det annars? Eller känner du dig styrd och kontrollerad? 

Det skulle vara bra för dig att tala om sådant tillsammans med någon. Du kan vända dig till din ungdomsmottagning eller din vårdcentral.

Lycka till!