Tvångstankarna vill inte sluta

Hej! Jag tror jag har OCD och det tar kål på mig. Tvångstankarna vill inte sluta. Var femte minut minst måste jag räkna på  alla mina kreditkort och annat övrigt i mobilfodralet när jag är ute. Tvångstankarna började den här sommaren 2016, tror det kan har vart efter min pappas död eller senare. Min pappa var lite av en ordning och reda person, och även min mamma som påminner att jag ska checka om allt är släckt i huset. Min familj vet inte  att jag har de här problemen, bara några fåtal av vänner som alltid har sätt mig rota och leta efter mina glasögon i ryggsäcken. 

Varje morgon när jag går ut sist från huset så får jag en stor känsla av ansvar, om något skulle vara tänt eller möjligtvis om vatten ran. Jag vill inte vara sist, det är en bördan. Genom att skicka vidare det ansvaret till någon annan, genom att inte vara sist ut så får jag iallafall mindre press. Men när jag väl är sist så checkar jag över och under i hela huset! Vilket kan vara en process på minst 10 minuter. Det värsta av allt  är att även om jag har kollat att allt är släckt i ett rum, så slutar det med "alltid" att jag kollar flera gången om igen. Jag har bokstavligen gjort ett schema i mitt huvud på hur mycket jag ska räkna ner för att vara säker på att inget vatten rinner från kranarna/duschen. Det här förekommer även när jag ska sova, vilket slutar oftast med att jag sover sent för att jag ska gå runt som en dåre och checka kranar! Jag ser så dum och konstig ut. 

När jag är i skolan så kan jag ibland bara stirra ner på mina glasögon som ligger i fodralet, och folk runtom skulle fråga vad i helsike jag höll på med. Jag kan inte rå för det, det är som en mental kraft som drar till mig för att vara säker på att allt är på plats. Det här påverkar inte bara mig utan även mina kompisar, eftersom de får stå ut med att vänta på att jag har checkat klart innan vi går på lunch. 

Det har gått ett tag nu sen början av sommaren, och jag har lärt mig att leva med tvångstankar för det mesta, men problemen står fortfarande kvar. Jag har försökt tvinga mig själv låta bli att kolla och det har förbättrats lite, dock inte mycket. Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här, antar att jag bara vill dela med mig av mina problem. 

Tack för att du läste.

:)

Erik

BUP svarar:

Hej!

Du är varken dum eller konstig, utan du har hamnat i en negativ cirkel när du försöker hantera obehag genom kontrollbeteenden. Det är du långtifrån ensam om, det är på många sätt förståeligt att du gör som du gör. Problemet med tvångshandlingar och tvångstankar att de ger ångestlindring i stunden, men problemen fortsätter. Att man fortsätter att oroa sig och beteendena tar mycket tid utan att leda till bättring.
Tvång vet vi mycket om och det finns bra hjälp att få. 

Det är starkt av dig att försöka stå emot att utföra tvångshandlingarna, att försöka utmana deras kontroll över dig och din vardag. Behandling handlar om just det. Det kan vara svårt och alltför tufft att klara på egen hand. I en behandling är man inte ensam om att hitta lösningarna utan gör det tillsammans med behandlaren.

Din pappa har dött för inte så länge sedan och det tänker jag påverkar både dig och hela familjen. Jag vet inte mer om hur det varit för dig, men jag tänker att en sådan händelse absolut är viktig i förståelsen för vad du hamnat i med din tvångsmässighet och dina kontrollbeteenden.

Jag föreslår att du tar kontakt med BUP där du bor, eller med en psykolog via vårdcentralen och berättar om dina tvång så att du kan få mer hjälp.

Vänta inte, utan ta tag i det nu när du redan tagit det första steget genom att skriva hit.