Rädd för mig själv

Håller jag på att bli galen? Jag har börjat forska på seriemördare och tycker det är intressant. Inte typ "wow jag skulle vilja veta mer" utan verkligen blivit intresserad. Jag har även gjort upp planer på hur morden skulle gå till om jag utförde dom och jag tycker tillochmed att det är roligt att planera morden. Jag är livrädd för mig själv. Jag har så mycket ilska inom mig och det känns ärligt talat som att jag inte har några problem som helst att ta ett liv. Jag vet att ni förmodligen kommer tycka att detta bara är något helt vanligt och att alla har någon typ av ilska inom sig. Men jag har planerat mord, jag har tänkt ut hur jag kan komma undan med det. Jag har planerat hur jag kan se deras liv i mina händer mesans jag har ihjäl dom. Jag är rädd för mig själv.

är jag galen?

-

BUP svarar:

Hej!

Nej, jag tycker inte och skulle inte heller säga att dina fantasier är vanliga. Visst, har du rätt i att alla kan vara arga och ilskna men det behöver inte vara kopplat till sådana mordiska tankar som du har. Den springande punkten är någon annanstans.

Denna punkt är att skilja mellan tankar, tankeexperiment, fantasier samt känslor på ena sidan och handlingar, beteendet, d v vad man i verkligheten gör å andra sidan. Där finns en skarp gräns och avgörande är att hålla sig på rätt sida. Alltså att tillåta även vissa skrämmande fantasier, men aldrig göra en verklig handling av dem. Som jag förstår har du hållit dig på den rätta sidan.

Men det är så klart problematiskt att dina fantasier är så pass våldsamma och att du, som jag förstår det, är alldeles för mycket upptagen med dem. Som om du har grottat in dig i tankar kring mord och inte kan frigöra dig från dem.
Det är oerhört viktigt att du styr och har kontroll över dina tankar och inte tvärtom. Det skapar i sig en skrämmande känsla när man frågar sig men inte förstår: varför kan jag inte släppa det, varför måste jag hela tiden återkomma till det och brodera ut mer och mer. 

I sådana fall är det alltid viktigt (även om det handlar om annat innehåll i fantasierna) att få hjälp och försöka förstå grunden, upprinnelsen, motiven bakom ett överdrivet intresse. Ännu viktigare är det när innehållet - som i ditt  fall -  i sig är skrämmande.

Du har ju ett sunt sinne för att förstå det orimliga och eventuellt till och med farliga i att odla sådana fantasier. 

Det jag med eftertryck vill säga är:  du var modig nog att avslöja dessa tankar i ditt mejl hur hemska de än är, men du måste samla ännu mer mod för att gå vidare och få effektiv hjälp.

Det framgår inte av ditt mejl hur gammal du är. Är du under 18 år så ring till den BUP- mottagning som du geografiskt tillhör.

Är du över denna åldersgräns: vänd dig till vuxenpsykiatrin.

Du hittar adress och telefonnummer till BUP på vår hemsida och till vuxenpsykiatrin på Vårdguiden eller på Eniro. Men låt det inte bara fortgå. Och som sagt, försök att vara så öppen som du är i ditt mejl.
Det är förutsättningen för att man förstår allvaret i ditt problem och du blir bemött på rätt sätt.