Problem med maten

Hej jag är en tjej på 13 år, under den senaste tiden har jag märkt att jag har haft problem med maten. Jag hoppar över måltider och skäms när jag äter, jag är rädd för att bli fet. Det hela började när min bästavän sa att hon hade det, jag började tro att det var rätt. Jag vill vara small och har flertal gånger funderat på att göra mig av med maten. Jag har inte gjort det eftersom att jag tror att min mamma kommer märka blodsprängningarna, som sker när man tvingar upp mat. Den enda som vet är min bästavän, jag kommer hem tidigare än resten av min familj, vilket gör det väldigt lätt att hoppa över måltider. Jag vet inte om det är en ätstörning, men jag vågar inte berätta för mamma. När min bästis fick det sa min mamma "börja inte med såna dumheter". Om hon ser att jag tar lite tvingar hon mig att ta mer, då brukar jag bli arg. Hon har så mycket att tänka på med båda mina systrar, och hon skulle bli jätte besviken.  Den enda som jag skulle kunna tänka berätta för är min moster, hon har en gång. Men det skulke kännas konstigt att berätta för henne. Jag blir glad och stolt över mig själv när jag har ätit mindre eller inte alls. Jag är väldigt fokuserad på träning, om jag har ätit en japp efter skolan, brukar jag känna att jag måste göra mig av med den genom att springa. Snälla hjälp jag vet inte om jag har ätstörning, eller varför det här händer. Snälla hjälp.

Vill inte göra mamma besviken

BUP svarar:

Hej!

Du skriver klokt om din oro för hur du tänker kring mat och vikt. En oro som ska tas på allvar, det handlar ju om dig och hur du mår och det är viktigt. Ju tidigare man lyssnar till orossignalerna om vad man håller på med, desto bättre och enklare är möjligheterna för hjälp.

Att du tidigare pratat med din mamma om din bästis, och att hon sagt som hon gjort, ger dig såklart dåligt samvete. Men låt inte det dåliga samvetet hindra dig från att få hennes stöd. Hon som förälder behöver få möjlighet att stötta dig och det låter som att du trots rädslan för vad hon ska tycka längtar efter att få hjälp ur din situation.

Att prata med din moster som ett första steg kan vara en bra idé. Det kan kännas svårt att hitta "rätt läge" och kanske blir det aldrig något sådant. Det viktigaste brukar vara att ses och att få göra det ostört en stund. Kan du sms:a din moster och berätta att det finns något viktigt som du skulle vilja prata med henne om? Om du berättar för henne först så tänker jag att ni tillsammans kan prata om hur din mamma ska få veta. 

Det kan kännas lugnande för föräldrar att de faktiskt får veta viktiga saker om sitt barn, men oftast är det förstås också förknippat med oro. Då kan det vara skönt att veta om att om mer hjälp behövs så är man varken som barn eller förälder ensam i det svåra.

På en ungdomsmottagning eller på BUP eller hos en psykolog på vårdcentral kan man få jättebra hjälp när det handlar om vikt, mat, kropp och kritiska tankar.

Tillsammans går det att vända det som är problematiskt och hitta sätt att må bättre på.