Vill ta hjälp, men kan inte

Jo jag har haft det jobbigt i flera år nu, men det var inte förrens den senaste månaden jag märkte att det inte skulle vara såhär. Jag märkte det när jag läste om depression och ångest och det bara klickade.

Eller jag vet inte om jag är deprimerad.

jag tänker negativt hela tiden och lärare har sagt det åt mig alldeles för mänga gånger, allt känns liksom meningslöst och 50% av min tid består av frågor som varför? Och även om jag inte vill dö så kommer tankar på självmord då och då. Jag tänker att jag aldrig skulle kunna göra det men tänker också på hur enkelt allt skulle bli. Jag är ofta rädd att jag någon gång inte kommer orka mer och ta mitt liv även om jag inte vill.

självskadat har jag gjort ganska mycket men nu har jag varit utan det länge, dock kommer tankar upp på det igen då jag nästan behöver smärta för att känna mig "levande".

världen kännas bara så grå och... ja jag vet ej hur jag ska sätta ord på det.

jag får då och då sammanbrott av anledningar jag inte vet. Jag bara gråter. 

Det kan ha samband med att jag är väldigt dålig på att visa känslor för andra, jag är väldigt isolerad då jag varit ensam hela mitt liv. 

Jag mår bara allmänt dåligt och är konstant rädd för att jag någon gång ska bli galen eller inte orka mer - bryta ihop.

och nej, jag kan inte prata med en vuxen, inte med någon, det är pga det här med stt jag är dålig på att visa känslor. Jag vill så gärna prata och ibland känner jag bara för att prata ut med en kompis men det går bara inte.

jag kan inte. Jag kan inte visa känslor, jag är alltid den glada, att jag skulle må dåligt är otänkbart. Likaså är det att jag skulle kunna prata ut med dem.

jag vill ha hjälp men jag kan inte, det är en jäkla ond cirkel och jag är rädd.

vad ska jag göra

Vad ska jag göra

BUP svarar:


Hej!

Tack för ditt långa och insiktsfulla brev! Jag förstår att du vill ha hjälp och jag tycker också att du behöver få hjälp.  Du berättar så tydligt om hur kämpigt du har det på olika sätt. Det är klart att det då känns oerhört svårt att vilja ha hjälp men uppleva att det finns orsaker som gör att den är svår att nå.

Samtidigt som du tycker att du är inne i en ond cirkel och inte kan hitta ut till den hjälp du så väl behöver, så har du lyckats klara av att sluta självskada dig. Det är verkligen starkt gjort av dig och det visar att du har mycket positiv styrka inom dig. Du har kunnat sluta med att självskada dig trots att du gjort det ganska mycket. Försök med att fortsätta motstå tankarna, eftersom självskadande i längden för med sig så mycket svårigheter, även om det gör att du just då känner dig ”levande”.

Du vill så gärna prata, men du tycker att det är svårt både med vuxna och jämnåriga. Jag undrar vad du tror skulle hända om du började visa vem du är under den alltid glada ytan, om du skulle våga vara dig själv lite mer? Då jag läser ditt brev får jag intryck av att du stänger inne så mycket känslor och tankar att du sedan blir rädd för att det komma ut för mycket på en gång, kanske kan det vara en del av din rädsla för att få ett sammanbrott. Jag tycker därför att det är väldigt klokt tänkt då du så gärna vill prata.

Du undrar vad du ska göra i det här läget. Du har nu redan tagit ett första steg att få hjälp genom att skriva hit och jag tycker att du genast ska ta ytterligare steg. Du behöver inte ha det så här jobbigt, då det faktiskt finns bra hjälp att få, även för dig som har så svårt att prata med andra. Jag tycker att du ska försöka berätta för dina föräldrar att du inte är den alltid glada flickan, om du inte redan har gjort det. Om det känns för svårt att prata så kan du visa dem det här brevet du skrivit hit eller skriva något helt nytt och ge dem det. Sedan kan du be dina föräldrar fråga efter en tid på närmaste BUP-mottagning. Du visar genom det här brevet att du är bra på att uttrycka dig i skrift och det kan du göra på BUP också. Du kan börja med att ge den du kommer att få träffa en skriven berättelse som ni sedan kan prata utifrån.

Du kan också få stöd genom att chatta på nätet på Tjejzonen. Du kan vara anonym om du vill. Kika in på deras hemsida. En ytterligare möjlighet är att söka kontakt med Ungdomsmottagningen, där du har möjlighet att få samtalsstöd av erfarna behandlare som har stor vana av att tala med unga personer som mår dåligt, även under den glada ytan.

Försök nu våga ta ytterligare steg för att få hjälp. Den kan få dig att slippa vara så rädd hela tiden.