Känns som jag sprungit ett maraton vid minsta lilla ansträngning

Hej, Jag har läst lite på er hemsida om olika diagnoser och sånt och det känns om om jag har lite av varje.  För det första så har jag febersyntom utan feber, jag har ont i halsen och huvudet och det känns som om jag har sprungit ett maroton för minsta lilla ansträngning, tex får jag hjärtklappning och andnöd om jag bara ställer mig upp eller pratar. Sedan är jag väldigt nedstämd, för kanske två veckor sedan mådde jag jätte dåligt och och tänkte att det inte finns nån mening med livet och tänkte självmordstankar minst en gång i veckan. Det pågår i återkommande perioder under kanske en två till tre veckors tid med en veckas mellanrum och nu har det kommit tillbaka igen. Jag känner mig ful och äcklig och som om ingen vill ha mig vid liv. Mina muskler är svaga och tex sitter jag och darrar när jag skriver dethär och även när jag pratar och det är inte för att jag är nervös eller något sånt. Min aptit är ibland väldigt dålig och ibland äter jag jättemycket. Mina föräldrar har börjat märka att allt inte är som vanligt men det är svårt för mig att berätta för dem eftersom att jag vanligt vis är ganska hemlig av mig. Men samtidigt känner jag att jag inte vill må såhär och behöver därför hjälp. Jag är även trött hela tiden och det är en trötthet jag inte kan sova eller vila bort. Jag sov tex igår i två timmar efter att jag kommit hem från skolan. Jag har även en hund och jag brukar ibland ta flera timmars promenader bara för att få komma bort från allt jobbigt och drömma mig bort ett tag, men när jag kommer hem så förstörs min drömmvärld igen och jag kommer tillbaka till det liv jag inte vill tänka på. Då brukar jag ibland bryta ihop och tänka att jag inte borde leva. Är det här normalt, och kan jag göra någonting för att få det att bli bättre?? Blir jätte tacksam för svar eftersom att jag verkligen undrar....

En ledsen tjej

BUP svarar:

Hej!

Jag går direkt på sak och säger att tankar på att inte vilja leva ska tas på allvar. Det behöver man hjälp med och är inte sådant man ska bära runt på ensam. Att ta promenader med din hund låter bra, så att du kommer ut och får röra på dig och att det blir som en paus från det jobbiga. Samtidigt undrar jag vad det är som känns så jobbigt hemma, vad är det du känner att du drömmer dig bort ifrån? För det är också viktigt att fundera över vilken hjälp du kan få med det. För hjälp finns!

När man mår dåligt och känner sig nedstämd är det lätt att känna sig orkeslös och trött. Du skriver att du sover mycket, men trots det känner dig trött. Då brukar inte endast mycket sömn vara lösningen, utan snarare att prata om hur man mår och tillsammans med någon reda i hur man ska hitta lösningar. Inget i det du skriver låter konstigt eller knäppt, däremot alltför tungt att hantera på egen hand.

Du upplever flera kroppsliga symtom som du ifrågasätter och undrar om de egentligen hänger ihop med ditt psykiska mående. Stress och psykisk ohälsa kan absolut ge kroppsliga symtom, men det är samtidigt viktigt att ta kroppens signaler på allvar och göra en medicinsk bedömning. Det kan man göra genom att gå till vårdcentralen. Kan det vara en bra start tillsammans med dina föräldrar? Du skriver att de börjat märka att allt inte är bra med dig och det kan vara en öppning att du berättar om din trötthet så att ni kommer iväg för att ta prover. Kanske kan du visa dem ditt brev hit och mitt svar? Ett annat sätt är att be skolsköterskan om hjälp. Det låter som att du både skulle behöva undersökas av en läkare och få en samtalskontakt. Det kan skolsköterskan hjälpa till att förmedla kontakten för och prata med föräldrar så att det kan bli av. 

Om det är så att det finns något ytterligare som oroar dig kring att involvera dina föräldrar och som du inte berättat om i ditt brev hit så rekommenderar jag att du kontaktar Bris på telefon 116 111 eller via deras chatt för att få ytterligare stöd i hur du kan göra. Du är inte ensam om att tycka att det känns svårt att prata med föräldrar, men det går alltid att hitta lösningar. 

Fortsätt att ta stegen jag beskrivit så att du får mer hjälp!