Förstår inte varför jag har problem att prata om mig själv

Hej,

Jag har under den senaste tiden funderat över mina relationer till andra människor. Tidigare har jag alltid haft en eller två riktigt bra och nära vänner men sedan jag började i gymnasiet har mina vänner bara vart ett tidsfördriv och jag känner egentligen inte att jag vill vara med dem. Anledningen till det är att jag inte känner någon tillit, något jag haft svårt med hela livet. Jag har även haft dåligt självförtroende etc. kan exempelvis inte minnas senaste gången jag hade en flickvän eller en riktig vän som jag vågat berätta om mina personliga problem för. Min tillit har under senaste tiden försämrats ännu mer då jag en gång när jag drack sprit med mina kompisar och gick överstyr, anledningen var att min kompis flickvän kom och hon hade med sig sina kompisar, med mitt dåliga självförtroende så blev det helt enkelt en dålig kombo. Kvällen slutade helt enkelt med att jag grät i ca två timmar (detta är återberättat av mina kompisar) och "försökte" säga något till dem, jag hade tydligen börjat nämna något om mitt självförtroende för att sedan säga något i stil med: Nej, ingen bryr sig ändå, ingen bryr sig... jag kan inte.

Dagarna efter pratade inte mina kompisar med mig, jag var isolerad med mina tankar. Det var den värsta helgen jag kan minnas, visst kanske man känner lite ångest för att man suttit och spelat ensam en helg någon gång men aldrig så här mycket. Inte nog med att mina kompisar inte pratade, dessutom hade ju allt det här hänt inför både min kompis flickvän och hennes kompisar (vet inte om dem gick hem innan eller efter det gick överstyr).

På måndagen efter så pratade dem om det med mig i skolan, och sade att jag kunde prata med dem för att "vi bryr oss om hur du mår". Jag ville då säga allt sånt som jag aldrig någonsin säger, att även jag har lite problem och kanske inte mår så himla bra alla gånger men istället höll jag tyst. När vi kom tillbaka till skolan och skulle gå på lektion minns jag att jag gick på toa och grät i säkert 20 minuter, jag förstår inte varför jag har problem med att prata om mig själv, inte ens när någon ber mig klaga kan jag klaga.

Hursomhelst, spola fram ett antal veckor och nu dissar mina kompisar mig. Dem berättar inte när dem ska göra saker tillsammans, bjuder inte med mig. Jag känner mig som skit. Vet inte vad jag ska göra.

Skulle behöva råd,

Med vänliga hälsningar;

V

 

V

BUP svarar:

Hej V!

Du skriver på ett reflekterande sätt kring din situation och ditt mående, du verkar vara en klok person. Du bär på många funderingar om hur du mår, dig själv och hur du har det tillsammans med andra. Och du har erfarenhet av hur ensamt det kan kännas när man inte har någon att dela dem med. Jag tror att du skulle vara hjälpt av en samtalskontakt med någon som är van att möta unga personer i liknande situation som din. Du är inte ensam om att ha de funderingar du har och i en samtalskontakt får man chansen att träna sig i att prata om sig själv i ett tryggt sammanhang. Ett sätt att förstå mer och utveckla förmågor att använda i vardagen. 

Om det känns som ett stort steg att kontakta en ungdomsmottagning för att initiera en samtalskontakt så rekommenderar jag Killfrågor. Till deras chatt går det att vända sig med vilka frågor som helst och det går att vara anonym. 

Håll inte din ledsenhet för dig själv utan fortsätt att sätta ord på hur du har det -att du hörde av dig hit var ett första steg.

Ta nu nästa!