Mamma dog för ett år sedan

Tankar. Massor av tankar. Min mamma dog för ett år sen. Jag är inte mig själv utan henne. Det finns inget garanti till att jag någonsin kommer vara glad utan dig. Vad ska man göra när ensamheten bara växer inombords men inte syns ytterst? Hur ska man klar av det här? Jag känner mig så ensam. Önskar jag hade någon. Någon som kanske bara ger mig en hård lång kram. Hur och vad ska man göra så att man får tillbaka nåt bra efter att man har förlorat någon?

Lite förtvivlad

BUP svarar:

Hej!

Du har drabbats av den allra svåraste förlusten ett barn kan vara med om, att så tidigt förlora en förälder. Det kan bli så som du beskriver, det är bara tankar, massor av tankar som kretsar runt-runt medan tiden nästan verkar stå still. Sorg och saknad är de tyngsta känslorna vi har, och de blir extra tunga om man inte har någon annan att dela med sig av tyngden, som skulle göra att det blir något lättare att bära. 

Du beskriver en nästintill total ensamhet. Finns det ingen i din omgivning, någon släkting eller vän som du kan tala med, som du kanske skulle kunna gråta ut hos? Just det du skriver att få en kram av?  I klassen antar jag vet man att du förlorat din mamma. Är det möjligen så att du försöker - som många andra gör i liknande situation - visa upp en glad fasad så att ingen ska ana vad du går genom? Jag vet inte om det något du känner igen eller det är ett helt felaktigt antagande av mig. För om min gissning är någorlunda rätt så är den enda vägen att våga visa för andra vad du känner. Annars kan de inte veta och kan inte stötta dig.

Hur som helt är det jätteviktigt att du hittar stöd och tröst hos någon. Om det varken finns en släkting (pappa? mormor? morfar? moster? kusin?) eller kompis så behöver du i alla fall bryta dina ensamhetskänslor till följd av sorgen. Kuratorn, skolsköterskan eller någon lärare i skolan kan vara ett steg på vägen. Ungdomsmottagningen i din hemkommun eller BUP-mottagningen kan du också vända dig till. Att kontakta tjejzonen.se är också ett alternativ där du kan chatta med någon. 

Det är inte bara det att söka kontakter som brukar underlätta. Att försöka samla energi och komma ut ur sorgens bubbla genom någon kroppslig aktivitet leder till att energin i kroppen växer och det blir lättare öppnar upp inför andra och hittar nya människor, nya relationer.

Det är svårt. Det är fruktansvärt svårt. Men du kommer så småningom gå vidare i ditt liv, med ditt liv, även om du det nu knappt kan förställa dig. Att du har skrivit till oss är ett mycket gott tecken. Ett tecken på att du vill komma vidare och det är förutsättningen till att du kommer att kunna göra det.