Vill bara bli hörd...

Bra självförtroende,glad och trevlig ung man det är vad folk brukar säga om mig när de just träffat mig. Men på insidan är det raka motsatsen till vem jag verkligen är och när jag berättar om att jag har psykiska problem då tittar de på mig och tror att jag ljuger.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli deprimerad när jag var ung,jag va ju den killen som mobbade och kritiserade andra för att jag själv blev det så var det väl ett sätt att handskas med det jobbiga. Att ha dålig självkänsla.Att man inte är värd något.

Jag går nu hos min 4 psykolog och jag frågar mig själv varför går jag ditt när det känns som att de nickar och tänker ”det är ju inget fel på den killen som knappt kan sätta ord på vad han känner”.

Jag medger att jag har svårt att uttrycka mig med ord utan jag gör mer handlingar och jag gör det på bästa sätt genom att typ slåss eller bete mig destruktivt för då förstår folk att jag inte mår ok.Men jag har förlorat många vänner på det sättet.

Det kräv tydligen 6 självmordsförsök ,att man misshandlar andra eller att man självskadar sig själv innan folk reagerar men då skickas man till psyk och får en massa piller och det är vadå ett liv? I alla fall inte det jag vill ha.

Jag ser döds annonserna i tidningen och undrar hur min kommer se ut då jag blir nog inte äldre än 25 om det fortsätter så här.

Jag är livrädd att de ska lyckas rädda mig om jag skulle försöka ta mitt liv och då lägger in mig på psyk igen och ger mig mer piller. Men jag har ingen aning hur jag ska berätta hur jag mår, då jag bara vet destruktiva sätt att göra det på? Jag vill ju leva men inte på det här sättet! Jag vill bara bli hörd...

Hörd

BUP svarar:


Hej!

Nog tycker jag att du rätt bra kan formulera ditt problem i ord. Som jag förstår det stämmer inte det du visar på utsidan med du känner på insidan. Men jag tror nog att det du gör i handlingar, för att visa det du känner, också påverkar hur du mår. Och då menar jag negativt eftersom det du visar, som jag fattar det, inte stämmer med den du vill vara.

Det verkar som om du skulle behöva få ihop de olika sidorna. Det kanske inte är så att du bara är ”en trevlig ung man” eller en deprimerad yngling eller en som förstör relationer. Du kanske har alla dessa sidor? Eftersom du tycker att du beter dig illa måste det betyda att du har en idé om hur man skall vara. Frågan kanske blir: vem vill du vara och hur vill du bli uppfattad? Hur vill du att dina relationer till andra skall se ut?

I slutet av ditt mejl drar dina tankar iväg kring en rätt förskräcklig framtidsbeskrivning. Jag är övertygad om att det inte behöver bli på det sättet. Du har sökt hjälp men tycker inte riktigt att du får fram ditt problem. Kan du inte just säga så? ”Jag har så svårt att berätta vad jag verkligen känner och hur jag verkligen har det”. Ibland kan sådant ta lite tid att berätta om och kanske att du behöver den tiden för att lära dig att sätta ord på vad upplever och känner.

Jag hoppas att din samtalspartner med sina frågor kan hjälpa dig att berätta. På nått konstigt sätt är du ju ända rätt klar med vad problemet är.

Önskar dig mer hopp om en ljusare framtid.