Vad gör man när man inte orkar mer?

Hej BUP,

vad gör man när man inte orkar mer? När man inte orkar med allt och bara vill ge upp? Orkar verkligen inte längre och vet inte till vem jag ska vända mig till.. för några månader sen böt jag skola trivdes inte alls bra där och måtte inte heller så bra, men nu när jag bytt skola så har jag hamnat i samma bana igen.. inga vänner, mår dåligt och gråter i princip varje dag. Jag kan inte berätta hur jag mår till någon familje medlem de skulle ändå inte förstå mig och skulle säga men varför mår du ens dåligt liksom. Vänner har jag inte och därför kan jag inte vända mig till någon. Känner att jag verkligen kommer ge upp när som helst.

Hjälp mig gärna med tips om vad jag ska göra:/

BUP svarar:

Hej!

Du har vad jag förstår mått dåligt och och inte trivts i din gamla skola, kanske verkligen sett fram emot att börja i ny skola och tänkt att det skulle bli en nystart men hamnat i samma sits. Det är aldrig helt lätt att komma till ny skola och kanske att det är extra svårt att orka knyta nya kontakter när man är ledsen och inte mår bra. Med det vill jag säga att det inte är konstigt om du nu blir besviken och tappar orken när du kämpat med att genomföra en förändring och sen känner att det inte hjälpt.

Men, att du just nu känner att det aldrig kommer att bli bättre hör till när man mår dåligt. Det är bland annat därför som det är så svårt att söka hjälp när man mår som sämst. Det brukar kännas som att det inte är någon idé. Men det är det och du har ju redan börjat genom att skriva hit. 

Jag vet ju ingenting om hur det ser ut runt dig. Till exempel om du försökt närma dig någon men inte blivit mottagen, om du själv haft svårt att ta kontakt och kanske väntat på att de andra skulle ta första steget, om det är en klass där alla grupperingar är klara och det är svårt att komma in, om det helt enkelt är så att det inte är några som du känner att du vill vara med, etc.

Du skulle behöva prata med någon om hur det har blivit och om hur du mår. Du tror inte att din familj är ett alternativ. Om du tycker det känns möjligt så  börja med skolsköterskan eller skolkurator i din nuvarande skola. De vet ju även lite om hur det är i skolan och ni skulle kunna prata om vad för hjälp som skulle passa dig bäst. Skickar även med artikel om hjälp på BUP. Jag vet inte hur gammal du är, det är lite olika hur lätt det är att ta kontakt med någon själv beroende på ålder. BUP brukar fråga efter föräldrar men du har rätt att gå dit för ett bedömningssamtal och sen kan man diskutera. 

Om de alternativen känns för svåra så skulle du, som första steg, kunna gå in på nätet och chatta anonymt, till exempel Tjejzonen är ett bra forum. Även BRIS är bra att ringa till.

Det kan vara svårt att våga ha förtroende för någon, men det är nog den enda vägen ut ur känslan av ensamhet och jag är alldeles övertygad om att det är möjligt för dig att få hjälp.