Pappa får mig att må dåligt

Hej! Jag har problem med min pappa, och jag vet inte längre vad jag ska göra. Ibland kan han va snäll och krama mig och så, men sen bara sådär, så blir han arg på ingenting, eller om han tycker att man gjort minsta lilla fel. Och när han blir arg börjar han skrika på mig och kalla mig saker. Han kallar mig ofta tjock och ful. Han har också sagt att om han tycker att vi har gjort något fel så skiter han i vad det kanske skulle bli för konsekvenser, och att han inte är rädd för att slå oss (med oss menar jag mig och min storebror). Jag har försökt förklara för pappa hur jag känner och att han gör mig jätteledsen men han kallar mig bara för crybaby och säger att jag är larvig. Jag har också pratat med mamma men hon säger att det är så han är och det är bara att acceptera det, men jag orkar inte! För han får mig att må så dåligt och jag sitter uppe och gråter på grund av honom. Jag känner mig så hatad. Jag vågar inte längre säga något eller prata med någon för jag är rädd att han kommer bli arg, och sen han sa att han inte är rädd att slå oss så är jag rädd. Han har inte slagit någon än, men jag är så rädd att han kommer bli så arg att han gör det. Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer nu. 

Dottern

BUP svarar:

Hej!

Jag är imponerad av ditt sätt att skiva om det svåra relationsproblemet med pappa. Du verkar vara väldigt mogen och sansad och du försöker tala med pappa om vad hans beteende väcker hos dig. Du försöker få honom till insikt och väcka hans empati - det är också väldigt moget av dig. Du ser till och med att han har goda sidor när han mår bra och är snäll och kramig.

Men det verkar så att din pappa har en egen problematik med att hantera sina känslor och ilska. Det är inte acceptabelt av en förälder att låta sin ilska gå ut över sina barn. Förnedringar och nedsättande ord är skadliga för barnens självkänsla, självbild, självuppfattning och mående.
Det är någorlunda bra att han hittills i alla fall inte gått till fysisk misshandel. Det betyder att han i viss mån har kontroll över sitt beteende. Men hans negativa kommentarer och likgiltighet inför vad hans beteende orsakar hos dig (och jag antar även hos din bror) förstör atmosfären i familjen och är faktiskt psykisk misshandel.

Det är fullständigt begripligt att du mår dåligt av det. Den förälder vars grundläggande uppgift är att stötta och uppmuntra, att ge grundtrygghet och värme blir för dig istället ett hot. 

Det är sorgligt att din mamma - även om hon förstår situationen - inte är beredd att skydda er utan bara vill att ni alla finner er i att få höra förnedring, hån och hot om våld. Jag antar att hon själv känner en sort uppgivenhet eller vanmakt. Det verkar så att hon i alla fall inte förnekar problemet med pappas beteende men känner inte att hon kan påverka honom. 

Vad kan du göra i detta läge? Jag lägger till två länkar där du hittar hänvisning till att få stöd och hjälp. Jag vill huvudsakligen uppmuntra dig - följ något eller några av de förslag du hittar där.

Nej, du ska inte stillatigande finna dig i situationen. Jag tror faktiskt inte att din pappa hatar dig, det tror jag inte. Han har ett problem med sin egen känslokontroll som jag tidigare nämnde, men det kan inte vara din uppgift att ta ansvar för det.
Barn brukar inte kunna påverka föräldrarnas egna problem. Men konsekvenserna av det kan inte heller bara belasta dig. Därför vill jag att du tar hjälp på de vägar som du hittar i de bifogade länkarna.