Jag vill bli blind

hej, jag är en 14 årig tjej som de senaste 8 månaderna har haft en väldigt annorlunda ambition. Jag vill bli blind. Jag har länge varit avunsjuk på människor med synnedsättning och när jag varit hemma själv har jag antingen blundat eller satt på mig en ögonbindel. varje gång jag tänker mig själv som blind så blir jag lycklig i hela kroppen och har många gånger tänkt på hur jag ska göra mig själv blind. ja, jag vet att göra sig själv blind är självskadebeteende och har därför väldigt länge trott att det kanske var en del av en depression som jag kanske (eller kanske inte) hade. jag har aldrig tyckt att det här har varit ett problem värt att ta upp föränn igår kväll då jag såg en video med titeln `7  rare psychological disorders` varav hon pratade om en psykisk sjukdom kallad `body integrity identity disorder` förkortat biid. jag började söka vidare på olika sajter samma kväll om denna sjukdom men eftersom att den är så ovanlig så hittade jag inget annat än två nyhetsinslag varar en handlade om en kvinna som- fast hon inte hade några kroppsliga skador eller nedsättningar satt i rullstoll, varför? jo för att hon ville. det andra nyhetsinslaget var (enligt mig) lite mer hjälpsamt. det handlade om en kvinna som redan i 6 års ålder hade velat bli blind, och en dag bestämde hon sig för att hälla blekningsmedel i sina ögon så att hon blev helt blind. i den videon säger hon att hon ville bli blind men igentligen kände att hon inte hade något val, och när jag hörde det så kände jag igen mig. i slutet så säger hon att folk med samma psykiska problem inte ska bli blind så som hon gjorde och att man skulle vända sig till någon och vänta på medicinsk hjälp. och det är därför som jag skriver det här anonymt för att jag är rädd att om jag pratar med någon som jag känner kanske de tycker att det är något fel på mig och bryter kontakten. så min fråga är: har jag verkligen biid? borde jag prata med någon? och finns det medicinsk hjälp?

hon som inte vill se

BUP svarar:


Hej och vad bra att du skriver till oss!

Det här tillståndet du beskriver vet jag inte speciellt mycket om men jag tror ändå att jag kan svara på din egentliga fråga. Eller som den blinda i filmen säger: man ska inte skada sin kropp utan istället söka hjälp. Om det är medicin eller samtal som hjälper vet jag inte, men att du behöver prata om saken tycker jag är uppenbart. Annars hade du knappast skrivit till oss - eller hur?

Om du gillar att gå omkring hemma med ögonbindel för att gillar det är väl det ofarligt (så länge du inte snubblar på något och slår dig vill säga). Men om du förstör dina ögon går det inte att reparera. Jag antar att det var det kvinnan i filmen varit med om och ville varna för.
Kanske att hennes liv inte blev så mycket bättre av att var blind. Undrar vad hon tänkte sig skulle bli annorlunda genom att göras sig blind? Min gissning är att livet bara blev svårare eftersom hon nu inte kan välja om hon vill se eller inte. Dessutom måste det gjort förtvivlat ont och även fått till följd att hon måste vara på sjukhus en hel del.

Om det här är så påträngande och jobbiga tankar att du behöver hjälp för att orka med, tycker jag att du skall söka hjälp, på exempelvis en vårdcentral.

Du skulle annars kanske till att börja med prata med dina föräldrar, söka dig till Ungdomsmottagningen eller skolkurator. I ett samtal med någon av dessa kanske det klarnar för dig.

Önskar dig det bästa