Vågar inte vara bland människor

Jag vågar inte vara bland människor. Har Hållt på i kanske ett år nu. I början var det saker som att jag inte ville gå på stora tillfällen i stan som Valborg osv. Nu kan jag knappt göra något utan att skaka och gråta. Jag kan inte åka till släkten, sitta i matsalen i skolan vilket leder till att jag inte äter, jag kan inte åka till ställen som inte går att ta sig hem ifrån. Jag vill inte vara med min familj. Jag trivs med min granne dock. Nu sitter jag här med panik klockan 02:30 inför morgondagen då det är skola. Tidigare har jag haft självskadebeteende då jag skärt mig på övre låret, vilket ledde till att jag fått F i idrott då jag inte vill simma. Jag har grova kroppskomplex och har aldrig haft en hälsosam relation till mat. Jag äter väll normalt, kan inte sluta tänka på matvanor/träning osv dock. Vet inte hur jag ska klara av att gå till skolan, åka till min släkt. Min pappa skriker på mig när jag gråter och säger att det inte går att åka till släkten. Allt känns bara omöjligt just nu.

Tjej

BUP svarar:

Hej!

Vad besvärligt du har det och det verkar som det har varit så länge. Finns det någon som känner till dina problem och hur du känner? Om kontakten med pappa mest leder till konflikter och bråk, kanske mamma kan visa dig större förståelse.

De problem du beskriver låter omfattande och något jag tycker att du skall söka hjälp på BUP för. Det tycker jag för att de påverkar ditt liv så pass mycket som det gör och att nog är svårt att klara på egen hand.
Du vet, det värsta med att vara rädd för människor är inte rädslan utan att du börjar inskränka ditt liv och blir mer isolerad. Risken är att isoleringen göder rädslan och göra att den får ännu mer inflytande på ditt liv. Den typ av rädsla som du beskriver får näring av att man gör som den säger. Fantasin är oftast värre än verkligheten. 

Går det att prata med dina föräldrar, när ni inte är i konflikt och när det är lugnt, be om deras hjälp att ringa BUP?

Jag vet inte om din granne är en vuxen, men kanske den kan hjälpa till att prata med dina föräldrar om hur du har det. Ibland kan det vara bra att ta hjälp av någon utanför familjen när man skall prata om det som är svårt.

Dröj inte med att ta hjälp. Om du får snabb hjälp blir det lättare att komma ”tillbaks på banan” igen.