Vill mest ha hjälp och tips

Hej! 

Jag har länge levt i en depression som jag sökt hjälp för, började gå på antidepressiva för ett år sedan snart. Men jag har känt de senaste veckorna att det inte hjälper, har drömmar om nätterna att ta livet av mig. hade en igår där jag låg och höll på att brinna upp, men kände inget annat än att jag äntligen skulle få bli fri. 

har en massa problem som jag måste ta itu med, men orkar inte, vill hellre hamna på något hem och bara va och sluta oroa mig hela, hela tiden. men ställer frågan till mig själv om det ens är värt att leva då. Är oftast ensam om kvällarna och dagarna,   har väldigt svårt att ta kontakt med människor.

Pluggar på Universitet och det går sämst, har tre omtentor och två restuppgifter denna vecka, men jag kommer hoppa av utbildningen för det tar alldeles för mycket på psyket. dock bor jag i en studentkorridor och måste då flytta och skaffa en stadig inkomst för att kunna leva, har ingen släkt heller, har bara tre småsyskon och en morfar som är 80 .  

vet inte hur jag ska kunna ta tag i mitt liv  och inte fega ur och lämna allt.. vill mest ha hjälp och tips på vad jag kan göra för att få ordning på saker.

Anita

BUP svarar:


Hej Anita!

Det var många saker du har att vara bekymrad över.
Till att börja med skulle jag vilja ge dig rådet att prata med den som skrivit ut din antidepressiva medicin. Kanske att mardrömmar etc kan förklaras som en biverkan av medicinen och att du skulle fungera bättre på en annan. Samma läkare kanske också kan hjälpa dig med en remiss för psykologisk behandling. Oftast försöker man kombinera medicin med samtal för att få bra och varaktig effekt av medicineringen.

Kanske kan studenthälsan hjälpa dig. Synd om du slutar plugga p g a detta. Kanske du kan få hjälp att fortsätta. Det brukar vara bra att ha en daglig sysselsättning när man mår som du gör. Min erfarenhet är att det inte blir bättre av att man skalar ner livet. Kanske Studenthälsan kan hjälpa dig att hitta ett rimligt förhållningssätt till studierna.

Du skriver att du skulle vilja hamna på något hem och det är lätt att förstå att det i din situation lockar med tanken om ett totalt omhändertagande. Framför allt som du verkar ha en sådan brist på människor i din omgivning.

Tyvärr tror jag att drömmen om att bli omhändertagen, dels är mindre realistisk, dels är mer lockande som dröm än hur det är i verkligheten. Jag önskar dig hjälp med ditt liv, inte en väg bort från det.

Önskar dig det bästa.