Bor under skydd och har en stark hotbild

Hej BUP. Mitt namn är Maria och jag pluggar för tillfället.

Jag bor under skydd och har en stark hotbild bakom mig. Jag lider av panikångest och depression, har även mycket problem med mensvärk och huvudvärk och missar därför mycket från skolan.

Att gå till skolan har alltid varit en jätte jobbig del av min vardag, jag klarar inte av att åka buss till skolan och har inga andra möjligheter att ta mig dit. 

Jag har missat en hel termin från skolan p g a min placering till ett skyddat boende. sedan flyttade jag hit och började skolan här, efter en process så börjar mina svaga punkter komma tillbaka igen, och dom kan bli väldigt allvarliga. 

Jag kan inte koncentrera mig i skolan, jag har inga svårigheter med läsning eller tal utan det är det psykiska hos mig som stoppar mig från att kunna tänka normalt. Jag har sökt hjälp och får hjälp om mitt mående och mitt liv. Men jag behöver hjälp med skolans del också. 

Jag har läst alla grundämnen redan och har fått betyg i dem, men eftersom min utbildning är en praktisk ämne så blir det svårt att plugga hemma. Finns det  möjligheter att jag endast går på de praktiska ämnen i skolan? skulle ni i så fall kunna hjälpa mig med det?

jag behöver hjälp! 

hur kan man boka tid hos er?

BUP svarar:

Hej!

Till att börja med vill jag berätta att jag tagit bort en del av det som riskerade att göra det möjligt att identifiera dig. 

Jag vet inte hur länge du levt skyddat och vad du varit med om, men jag kommer att tänka på en del av de ungdomar jag träffat som haft svåra liv.
Kanske har de råkat ut för misshandel, övergrepp eller på annat sätt levt under svåra och farliga omständigheter.
För många kan det bli så att, när de väl kommer i säkerhet, så kommer allt över dem. Medan de fortfarande levde i den utsatta situationen har de inte riktigt haft tid att reflektera eller förstå vad de är med om. De har fullt upp med att överleva. När de sedan får det lugnare, lever i trygghet kan tröttheten, att de mår dåligt och ångesten komma. Som om det plötsligt fanns plats för känna efter.

Jag gissar också att när det lugnar sig finns det utrymme att tänka på ”hur skall det bli det nu då?”. En stor ensamhetskänsla är förstås vanlig när man byter ort och sammanhang.
Om det är den egna familjen som utgjort hotet kan förstås även en sorg komma över den som nu blivit av med de närmaste. Kanske även sådana som inte egentligen heller utgör ett hot.

Mitt svar blir förstås till en hel del gissningar eftersom jag inte vet hur just din livssituation ser ut. Men det låter som du skulle kunna ha glädje och nytta av en samtalskontakt.

Kanske att de på det skyddade boendet eller den socialsekreterare som ordnat boendet för dig kan hjälpa?

Du kan förstås även söka till Vårdcentaralen så borde de kunna hjälpa dig med en remiss för samtalsbehandling.

Önskar dig lycka till