Har försökt framstå som klassens "clown"

Behöver hjälp... Känner mig ensam, nedstämd och kanske till och med deprimerad? Har under en längre tid under min tid i gymnasiet haft ett dubbel liv där jag i skolan har bettet mig som ett korkat missfoster som har ett IQ på 50 eller mindre för att försöka framstå som klassens "clown". Detta var en taktik för mig att få uppmärksam het under de första dagarna i ettan. Det funkade, men det uppkom flera konsekvenser med detta dumma "nya jag" som jag ångrar nästan varje dag. Detta ledde till att jag fick nya kamrater i skola, MEN nu så blir man kallad för alla olika sorters saker av dem i klassen... En standard är cp(mitt namn) som man blir kallad dagligen. Men allt detta gjorde mig inget under det första året på gymnasiet då jag helt enkelt accepterade att de skulle förbli på det här visset under en längre tid. Jag hade hopp på att allt skulle ändra sig efter sommarlovet då man skulle äntligen börja 2an och få praktisera. Det var den tiden då alla skulle för en gång skulle kunna säga mitt namn utan att lägga till cp i början. Då jag skulle kunna va mig själv helt enkelt. Men så blev det inte... Man blev fortfarande trakasserad och dum förklarad dag in och dag ut. Även fast jag försökt att inte vara denna "clown" och vart mig själv så forsatte man bli trakasserad på samma sätt. Med alla dessa földer så har det slutat med att jag har gjort min egen lilla bubbla när jag är i plugget. Jag börjar sitta allt oftare för mig själv med hörlurar och slutat prata med folk. Mitt sociala har gått från 100 till 0... detta har lätt till att man nu sitter ensam hela loven och är aldrig med de så kallade kompisar under helgerna. Det är inte först nu jag rent psykiskt  börjat må dåligt. Det är nu man har fått denna tanke att man är en ensam losser, att man alltid kommer vara den där människan man kan säga all skit till och framförallt så kommer jag aldrig att kunna vara mig själv i skolan utan att känna mig nedstämd. Vill få tips på om hur jag ska lyckas ändra på mitt liv. Jag vill inte vara ensam hemma, jag vill vara med kompisar, jag vill ha någon att prata med, jag vill kunna bli bjuden på fester, kunna bli bjuden att komma över till någon polare överhuvudtaget, jag vill kunna känna mig som en normal induvid, jag vill kunna vara den personen som jag är hemma eller på praktiken. Värsta är nog att den ända gången jag faktiskt kan vara lycklig och nöjd över att jag kan vara mig själv är när jag är med min familj eller med mina arbetskamrater på firman. Som sagt har ni några tips om hur jag ska lyckas bli nöjd med mitt liv så skulle jag bli enormt tacksam över det. Tack i förväg! Mvh Anonym.

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev!

Jag tycker du är modig som kunna förändra dig och gått ur clown-rollen. Det låter inte helt lätt. Det är väldigt bra att du ändå trivs hemma och med dina arbetskamrater. Att det finns alternativ till skollivet, där de behandlar dig annorlunda.

För mig är det mobbning det du beskriver och det ska inte få förekomma i skolan. Även om du spelat clown för att få uppmärksamhet så var det då och inte nu. Varför ska de kalla dig för cp nu?

Jag tror det kan bli svårt för dig att förändra detta ensam. Men du kan försöka. Då ska du nog inte sitta i din egen bubbla utan vara mer aktiv.
En ide skulle vara att du plockar skolkamraterna en och en och berättar att du lagt av clown-rollen och nu vill bli respekterad som den du är, inte cp osv.
Jag tror du skulle satsa på att få en (1) med dig på din linje och sen skulle ni två fortsätta och prata allvar med den tredje osv. Det kanske går att vända.

Annars behöver du hjälp. Då tycker jag tycker att du ska berätta din historia för skolkurator eller kanske din mentor och diskutera hur du/ni ska bära er åt.
Skolan har faktiskt en skyldighet att förhindra mobbning och de ska göra vad de kan för att förhindra det.

Kanske är det även bra av ett annat skäl att prata med skolkuratorn. Mobbning väcker alltid en massa känslor av mindre värde och ilska.
Det kan vara bra att ventilera dem med någon så att du inte befäster känslan av att vara en loser för det är du verkligen inte!