Tror jag lider av DpDr

Tror jag lider av DpDr

Jag tror att jag lider av DpDr (http://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/depersonalization-derealization-disorder/basics/definition/con-20033401) och har gjort mer eller mindre under hela mitt liv, det "peakade" för ett tag sedan och jag mådde verkligen hemskt då. Har dock lyckats tränga undan det något på senaste men det finns fortfarande där. 

jag lider antagligen också av depression då ingenting spelar roll längre (eller så är det bara en "biverkning" av DpDr)

Jag har dock inte genomgått någon undersökning eller liknande för någonting eftersom jag är rädd för att berätta för mina föräldrar. Jag har gömt att jag mått dåligt hela mitt liv och de tror att jag mår bra, att berätta skulle absolut förändra vår relation till varandra. 

Jag undrar om jag borde vänta tills jag blir myndig och ta tag i det själv eller bita ihop och prata med mina föräldrar. (eller ignorera det helt)

Annars kanske jag kan berätta en selektiv del? typ, "jag har känt mig nere på senaste och skulle vilja prata med någon utomstående" och sedan berätta allt för denne.

öhhh

BUP svarar:

Hej!

Det verkar som du verkligen har jobbat på att hitta svar på varför du har det som du har det. Och tänk vad många förkortningar och namn på olika tillstånd det finns!

Om man läser på länken som du skickade med, är ju Mayo Clinic:s rekommendation att man skall kontakta någon professionell för bedömning och behandling. Och det verkar ju också som om det är det du vill göra. Det tycker jag är en bra idé.

Du har redan en plan som verkar bra, att berätta något lite för dina föräldrar för att få deras hjälp. Om det är BUP ni vänder er till har du stora möjligheter att få prata med en behandlare i förtroende, då du är så pass gammal som 17 år.
Mitt förslag är att du i början av samtalet frågar var gränserna går för behandlarens tystnadsplikt/anmälningsskyldighet så du vet vad som gäller.

Du kan också vända dig direkt till en mottagning och beskriva dina problem (om det skulle vara enklare för dig).
Du kan förstås även vänta tills du blir myndig men jag tror att chanserna är större att du får snabbare kontakt med oss på BUP än med vuxenpsykiatri.

Välkommen att höra av dig!