Visar ett glatt ansikte utåt

Hej, jag är 17 år och mår inte bra. Mina föräldrar skiljde sig när jag var 8-9 år och jag mår än idag jätte dåligt pågrund av det. Sen jag var ungefär 10-11 år gammal fick jag mina första självmordstankar. Det var inte lika allvarligt då som de har varit de senaste åren. Jag kommer iallafall ihåg att min mamma hittade en lapp i mitt rum där jag skrev att jag vill dö osv. Men det började bli seriöst när jag var ca 14 år gammal. Det hände i grundskolan att en kille i min klass ritade en bild som skulle föreställa mig på bordet i skolan och skrev mitt namn och hora osv. Jag gick hem gråtandes och jag tror jag fick en panik attack, när jag väl kom hem började jag bli yr se suddig svårt och andas och då tog jag fram kniven... Jag försökte skada mig men det gick inte för jag fick mer panik av det. Jag tror det var max 2 år sen jag skärde mig själv för första gången. Det har hänt ett flertal gånger då jag försökt ta livet av mig. Har hänt då jag mått som sämst då jag hyperventlierar och känner att luften blir sämre. Mina vänner har kommit och gått och jag har svårt att lita på vem jag kan berätta för. Jag har försökt berätta att jag inte mår så bra för mina kompisar men har inte fått bra respons så därför har jag svårt att berätta. Varför jag väljer att skriva här är för jag är anonym och känner mig inte lika dömd. Har väldigt dålig självkritik och har ofta låga tankar om mig själv och bad jag gör. Har hört flertal gånger att jag har bra pokerface och därför ingen märkt att jag mår dåligt. Mina "depressions" tider går i svackor. Ibland kan jag faktsikt må helt okej och inte må dåligt, men sen kommer de peridor då det inte funkar alls. Jag försöker verkligen ta mig till skolan och visa ett glatt ansikte utåt men inåt så är jag förstörd. Det är VÄLDIGT ofta jag får ont i magen och klump i halsen pågrund av oro/ångest och antingen pågrund av något eller så kam det bara komma av sig själv som att jag känner mig att något dåligt kommer hända. Jag har pratat lite med min skolsyster och hon ville att jag skulle söka mig hit till bup eller någon kurator och jag var nära på att gå till ett möte men fick panik. Jag vill inte att mina föräldrar får veta föräns jag får en diagnos (om jag nu har en). Jag har även använt alkhol och droger för att glömma hur jag mår men det har hänt när jag druckit att jag nära tagit livet av mig. Mina föräldrar har även velat skicka mig till bup för de misstänker att jag mår dåligt efter allt jag gått igenom, och grejen är den att det har så rätt men har så svårt att erkänna för det får inte veta. Jag har haft de jobbigt hemma även. Förut bråkade jag och min mamma varje gång jag var där. Det en gång låste jag in mig på rummet och stor grät då hon stod utanför och skrek på mig. En gång kom mig 19 åriga bror och skrek på mamma att sluta skrika/bråka med mig för han orkar inte höra mig mår dåligt varje gång vi kommer dit, nu har de blivit bättre men ändå. Mina föräldrar har bråkat sen de skiljdes och de tar kol på mig. Jag har ingen aning vad jag ska göra. Kan ni hjälpa mig och att till en början så får inte mina föräldrar veta? Jag måste veta vad som är fel på mig om det äns finna något.. 

Tack i förhand för svar.

Vad är felet? Hjälp..

BUP svarar:

Hej!

Så länge du har haft det jobbigt och att du har klarat av att hålla masken. Ungefär halva ditt liv. Undrar vad som varit jobbigast, allt de du varit med om eller att hålla det för dig själv? Både skolsyster och dina föräldrar önskar att du skall ta hjälp av BUP och det är bara att hålla med. Hur mycket eller på vilket sätt dina föräldrar skall vara med är något ni kan prata om vid ett första besök. Eftersom du är 17 år så kan du till stor del hålla kontakten med BUP för dig själv. Men samtidigt bor du hemma och är beroende av dina föräldrar och är heller inte myndig så något bör de ha med saken att göra.

Min gissning är att de är nöjda med att du går eftersom de säger så och då också kan finna sig i att du får ha en stor del av kontakten för dig själv.

Du skriver att du inte har en aning om vad skall göra men jag tror nog ändå du vet. Tacka ja till en första kontakt med BUP och se vad det kan ge. Bara det att du inte håller problemen för dig själv och visar upp ett pokerface är en bra början.

Jag skickar med lite länkar som kan vara användbara för dig. Bifogar också tips om var man kan vända sig om man först vill tala eller chatta anonymt med en stöttande och inkännande person. I bland kan det kännas som ett lite lättare första steg att ta på vägen mot hjälp hos oss på BUP.

Välkommen till BUP!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta