Vet inte hur länge till jag kommer att orka

hej, jag vet inte hur länge till jag kommer orka. i hela 6 an fick jag nästan bara A, tror de vart kring 16 st. utan att jag behövde kämpa, eller ja, mot slutet, var jag tvungen tänka mer än tidigare.

nu i 7 an, har det vart annorlunda, kanske beror det på hur jag mår nu. jag äter så lite som möjligt, men om helgerna måste jag äta lunch, fika, middag. jag känner mig pressad. samtidigt som jag älskar att baka. vill jag inte, då jag samtidigt måste äta det. under skoltid behöver jag inte äta någonting. det ända som är jobbigt, är när mina vänner frågar- ska du inte äta? då brukar jag ta någon tugga, för att de int ska bry sig. samt så att lärarna ska tro att jag äter. mend et är jobbigt när frågorna blir fler.

när jag går ner i vikt, når mina mål känner jag mig glad, snart blir man av med allt "fett" men om helgerna, när jag går upp, tänker ja gpå hur stor jag e mm.jag vill gå ner, när jag kommer under XX kommer jag vara nöjd, fast. det är lite mer än XX kilo över de jag ligger nu.  det jag är orolig för, är att någon ska tro jag har någon ätstörning eller så, för det kan jag inte ha, jag menar, jag är inte ens smal!

jag skar mig förut, eller ja skar, rispade med ett häftstift under där jag har klockan. har alltid klockan på då jag inte vill att någon ska se.... i torsdags, upptäckte pappa det, fast trodde de var pga klockmetallen. kunde andas ut då.

åter till skola då, jo denna termin har vi haft tre prov. två av de fick jag B på. första fick jag panik på då jag bara kunde hälften av en fråga. svarade ett fel. lärarn (ny) sa, ja men jag tyckte det gick bra för dig. jag själv, e sjukt besviken. sedan när jag fick b på ett annat prov. vart jag skitarg. å besviken. jag sa desperat till läaren.

-VAD ska jag göra för å få a!

han sa

-du gjorde de bra å blablablabla du svara ju lite kort påe tt ställe.

sedan börja han förklara hur "bra " jag skötte mig å att han gjort miss som ej gav mig A i de ämnet i slutbetyg i 6 an å att han kmr göra de å blablabla....

på matteprovet, mitt bästa ämnet fick jag A, fast de var inget starkt å då vart jagg besviken. fel på typ 4. (spikat tidigare prov, 6 p fel ungefär på ett ma nationellt)

 

jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte vara besviken. men om jag gör mitt bästa, å de int räcker....

jag kan inte prata med någon. de skule inte förstå, de skullle ta ifrån mig hästar som betyder allt, tvinga mig å prata.(har alltid svårt å berätta hur jag mår..... kan knappt säga att jag är förkyld. för e rädd att´jag inte ska få gå till skolan då.

kuratorn kan jag ej prata med för hon skulle kunna ringa hem till mina föräldrar,

alla i klassen ser, eller ja såg mig som en glad tjej som prata skratta lekte älskade kakor, men nu, nu undrar det vart "jag", när jag inte pratar lika mycket, inte skrattar, inte äter.

nu när jag skriver det här blir jag mer å mer frustrerad. jag ser hur idiotisk jag e, vrf e jag inte bra....

vetintevadjagskagöra

BUP svarar:

Hej 

Det låter som du ställer riktigt stora krav på dig i skolan. När du får A och det inte är ett starkt sådant blir du besviken. Som om du inte alls tycker att du duger om du inte är perfekt.

Du har alltid haft lätt för dig i skolan och kunnat få bra betyg utan att kämpa. Nu när du kommit upp i högstadiet känns det inte lika lätt som förut.  Så är det för nästan alla och beror inte på att du är dålig även om det kan kännas så. Högstadiet ställer nya krav och det kan ta ett tag innan man anpassat sig till det. Det kan till exempel behövas att man måste lägga ner mer tid på läxläsning nu och att inlärningen inte lika lätt går av sig självt.

Du säger att du äter så litet som möjligt och att du inte behöver äta något i skolan. Då är det svårt att orka jobba i skolan.

Du är rädd att någon ska tro att du har en ätstörning. Kanske är du också själv orolig över det? Det du skriver i ditt brev ger intrycket att du äter alldeles för litet nu.

Det verkar som du tänker att det bara kan bli värre om du talar med någon om hur du känner dig? Du vill inte tala med skolkuratorn för hon skulle bara ringa till dina föräldrar.

Vet dina föräldrar hur du känner dig? Vet de om dina stora krav på dig själv i skolan och hur mycket du drar in på maten? Om de får veta hur du känner dig så kan de förhoppningsvis bättre stödja och hjälpa dig med det som är svårt.

Du säger att du alltid haft svårt att berätta om hur du mår. Det kan nog många känna igen sig i. Men ställ inte för stora krav på dig här igen. Man behöver inte kunna berätta allt för att kunna bli förstådd. Och man kan få hjälp att förklara sig av den man talar med.

Fatta mod och gör ett försök med skolkurator eller kanske skolsyster. Om du vill kan du ta med ditt brev och visa som en hjälp för dig att förklara hur du känner dig.

Du kan också chatta anonymt med Tjejzonen.


Var inte rädd! Försök och se vad som händer.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta