Vad ska jag göra?

Hej, jag är en 11 årig tjej som nu mått dåligt i 3 år. Jag har skrivit till bup innan men inte fått nån hjälp. När ja gick i 4 började allt. Men då visste även mina föräldrar att jag mådde dåligt. Nu vet dom inget. Dom tror jag mår bra. Jag blev knivhotad för ett tag sedan av en kille jag gått i samma klass som och hans bror hotade med att döda mej osv. På sommarlovet detta året blev jag sexuellt trakasserad och nästan våldtagen av en 16 åring jag var jätte bra vän med o haft kontakt med länge. Hade även träffat han mycket innan osv. Men sen ville han ta på mig o så och jag sa att jag inte vill (jag är inte oskuld). Men han fortsatte sen drog av av mej kläderna och försökte ta in den men jag skrek "NEJ SLUTA JAG VILL INTE, STOPP" men han lyssnade inte. Sen tillslut insåg han att det inte gick eller vad man ska säga och då slutade han och då sa jag "Jävla tur att det inte gick" och han sa "Men trodde du ville" då sprang jag bara därifrån. Sen har inte mina föräldrar eller kompisar fått veta nått. Men mina lärare har märkt att jag inte mår bra. Men det är för andra saker som hänt i skolan och att jag skär mej, har självmordstankar osv. Mina föräldrar fick en gång veta att jag skärt mej och dom blev svin arga. Sen efter trodde dom att jag ej gjort det. Men jag har skärt djupare och djupare och har även rökt som ett självskadebeteende, just nu skär många mig och äter nästan inget. Har försökt o få hjälp genom kompisar som ä i typ samma situation o så, så vi försöker hjälpa varann men det går inte alltid jätte bra. Jag har adhd så jag är stressad, får panik och blir arg och ledsen så jävla lätt. Springer ut ifrån lektionerna för att jag blir ledsen, och när jag blir arg slår ja ibland nån. Nu idag när jag skriver detta 14/10-16 så har jag pratat med min mentor 3 gånger och min lärare elr vad man kallar det. Och nu vill jag inte prata med min mentor mer för att jag blev så jävla arg på han. 

Jag kan inte prata med mina föräldrar om hur jag mår för dom är arga på varann och arga på mih. Så det är inget val! 

Jag vet inte vad jag ska göra jag vill bara ta livet.

Evve

BUP svarar:

Hej!

Du har varit med om flera jobbiga händelser. Jag slås av din kämpaglöd, din kraft och energi som genomsyrar ditt brev hit. Den ställer till det för dig ibland och som för oss alla behöver vi träna på att hantera våra styrkor och svagheter. Men din kraft och din förmåga att uttrycka dig kommer att hjälpa dig!

Det den där 16-åringen gjorde mot dig var ett övergrepp och helt fel. Oavsett vad han trodde eller tänkte så gick han emot din vilja och över din gräns. Du har rätt i att sådana saker sätter spår i en. Det är en av flera saker som du mår dåligt över. Det är fint att du har vänner som du kan dela en del av det jobbiga med, samtidigt känner du att det inte räcker. Du behöver hjälp från vuxna. Svåra saker klaras ut tillsammans.

Att prata med vuxna är inte alltid så enkelt. Man kan behöva prova flera gånger. Det kan kännas tufft och svårt, men det är det som hjälper i slutändan. Det finns bra hjälp att få.
Ta kontakt med skolkuratorn på din skola. Du kan be en kompis att följa med om det känns svårt att be dina föräldrar. Till skolkuratorn ska du berätta precis som du gjort i ditt mejl hit, om de saker som hänt och hur du kämpar med självskadande och hur du mår. Berätta även att det känns svårt att prata med dina föräldrar, att du är rädd för att de ska bli arga. 

Om du vill prata mer med en vuxen anonymt så kan du ringa till Bris. Där arbetar kuratorer som är vana vid att stötta barn och unga. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta