Vill krypa under täcket

Jag har en svart hund, och varenda gång min svarta hund kommer i närheten känner jag mig tom och livet verkar att gå saktare. Han kan överraska mig med ett besök, helt utan anledning och han kan få mig att känna som att jag har vatten över huvudet. När resten av världen verkar njuta av livet, kan jag bara se livet genom den svarta hunden. Aktiviteter som ofta gör mig glad slutar plötsligt att vara roliga. Min svarta hund gillar att första min aptit, och han gillar att tugga sönder mina minen, och min förmåga att kunna koncentrera mig. Att göra någonting, eller att gå någonstans kräver riktiga supermänskliga krafter och i sociala sammanhang sniffar den svarta hunden ur den lilla självsäkerheten jag har och jagar iväg den. Det jag är mest rädd för är att någon ska få reda på vilken kontroll den svarta hunden har över mig. Jag är rädd att människor ska döma mig. Och just för att jag skäms så över min svarta hund använder jag mig av stora mängder av energi för att gömma honom. Min svarta hund kan få mig att tänka och säga negativa saker och han gillar ingenting mer än att väcka mig om nätterna med ångestfyllda tankar. Och under åren har han växt sig större och han är allt mer närvarande nu. Jag har en svart hund, och hans namn är Depression. Jag lever med honom och hans två bästa vänner varje dag, Add och Social ångest. Dessa tre vänner försvårar allting i min vardag och dom gör att jag får kämpa lite mer än i vanliga fall. Trots att dessa tre varje dag gör mitt liv så mycket jobbigare försöker jag kämpa. Jag pluggar 5-6 dagar i veckan för att hinna med allt arbete, samtidigt som jag sköter ett hushåll där det ska lagas mat, diskas, städas och tvättas. Och samtidigt hinna ta hand om själv för att inte gå under. och till råga på allt så har deras kusin kommit på besök nu vid namn p-piller som också rör till det för mig. Jag är inte van vid hormontillskottet vilket har satt mig i en situation där jag är känslomässigt instabil. Då tycker inte jag att det är konstigt att jag någon gång under veckan känner att jag bara vill krypa under täcket och försvinna. Jag tycker det är fullt förståeligt då jag fortfarande hänger med i skolan och inte hamnar efter. 
Men min mentor och rektor håller inte med. dom förstår inte vad psykisk ohälsa gör mot en, och jag vet inte vad jag ska göra för att dom ska förstår hur jag mår och vad jag tampas med..
har ni några råd på hur jag kan få dom att förstå ?
och har ni några råd på hur jag kan få bukt på min svarta hund och hans vänner ?

jag har en svart hund, hans namn är depression...

BUP svarar:

Hej!

Du har mycket kunskap om dig själv och kämpar med att få till din vardag. Du har kommit långt. Det kan kännas mycket orättvist att dras med psykisk ohälsa, mötas av oförståelse eller krav. Att må dåligt kan dessutom kännas mycket ensamt.
Du skriver att du skäms över hur du mår och hur det kontrollerar dig. Att gömma hur du mår tar mycket energi i sig.

Det låter som att du är något viktigt på spåret. Depression är du inte ensam om att lida av, det är lätt att dras med i negativa spiraler och här har du ringat in en som är viktigt att vara vaksam på. Att du skäms tar mycket av den energi som du behöver för att stå emot de depressiva krafterna. Att stå emot behöver inte vara detsamma som att gömma. 

När man mår dåligt kan det kännas som att allt man vill är att ligga kvar i sängen. Men det är kämpandet som tar en framåt, igenom. Att lägga sig ner är att låta den svarta hunden styra. Det är du som bestämmer - ge inte efter för känslan! 

Det kan låta krasst, men vi vet så mycket om depression och hur farligt det är att ge efter för passivitet. Att hålla rutiner, jämnhet i vardagen med sömn, mat, krav och aktiviteter.
Jag tänker att det är skolans uppdrag att stå för vikten att vara där och peppa dig att orka. Du efterfrågar mer förståelse från dem. Vad är det som blir problematiskt för dig, mer exakt? 

Vad jag funderar kring är om det kanske behöver vara så att skolan står för krav och att förståelsen för din situation och hur du mår naturligtvis behöver finnas med också - men kanske framförallt från andra omkring dig.

Kan du prata mer med din mentor om hur du tänker och känner? Ett sätt att få ökad förståelse är att prata om rädslan för att andra ska döma dig för hur du mår, samtidigt som du vill visa hur mycket du faktiskt kämpar. 

Hur ser stödet ut i övrigt runt dig? Om skolan står för tuffa krav behöver du ju tanka påfyllning från andra nära relationer, i aktiviteter du mår bra i, i sammanhang du trivs och kan vara dig själv.
Jag vet inte vilken professionell hjälp du har eller har fått, samtalsbehandling kan vara ett viktigt inslag för att orka.

P-pillers verkan eller biverkan behöver dessutom följas både vad det gäller det fysiska och psykiska. Ta upp dina biverkningar med den som du träffar runt medicineringen. 

Kanske går det att göra hunden till en följeslagare, för i det vilar acceptans och inte lika mycket oro och kontroll. Fortsätt undersöka mönster i hur du mår för att hitta möjligheter till förbättring och kämpa vidare.
Det kommer inte alltid att vara lika tungt som nu. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta