Lättare att må dåligt än att kämpa för att må bra

Jag är en fjortonårig tjej med psykiska problem. Den 26 september 2013 så förlorade jag min pappa, han tog livet av sig med tabletter. Jag hade tagit hand om honom hela mitt liv och jag fick växa upp för snabbt. Jag går på BUP, men jag kan aldrig riktigt säga ärligt hur jag mår. Det känns liksom lättare att säga att man mår bra än att man mår dåligt, men hur länge kan man låtsas? Jag har ett självskadebeteende, grova sömnproblem, självmordstankar, depression och jag har gjort flera antal självmordsförsök. Och trots all hjälp jag får utav min psykolog kan jag inte riktigt ta in hjälpen, för jag vill inte må bra. Det är så mycket lättare att må dåligt än att kämpa för att må bra. Jag vill inte riktigt dö, jag vill bara att smärtan ska försvinna, för jag vill inte ha ont längre. Jag vill inte behöva kämpa för att överleva varje dag. Jag vill bara ha min pappa här och att allting ska bli som vanligt igen. Jag vill inte göra vad som helst för att glömma för en minut. Jag vill ha min pappa här igen, säga att allting kommer bli bra igen. Jag vill inte låtsas längre inför någon, men jag kan inte riktigt släppa taget om mina murar. Jag byggde upp murarna runt omkring mig utav en anledning. Efter alla gånger folk kommit in och ut genom min dörr så har jag lärt mig hur man ska låsa den, och nu vill jag inte riktigt låsa upp den igen. Jag är så traumatisk skadad av min så kallade "barndom" att mitt liv är gräns satt. Jag kan inte göra allting jag önskar, jag kan inte vara ute på stan ifall en ambulans åker förbi, för då minns jag hur 5-åriga jag fick ringa en ambulans när pappa höll på att dö, jag kan inte åka förbi en kyrkogård, för då minns jag att han ligger på en kyrkogård, flera meter under jorden och inte har en aning om hur skadad jag är, jag kan inte göra någonting. Jag kan inte gå vart jag vill, åka vart jag vill, leva hur jag vill eller önska mig vad jag vill. När jag fyllde 14 blåste jag ut mina tårtljus och önskade att jag var död, alla stod och klappade och inte hade en aning om vad jag hade önskat mig. Lilla fjortonåriga jag, hur kan man vara så trasig i sån tidig ålder? Och hur kan alla tro på att jag är helt okej efter bara 3 år? 3 år kan inte läka alla permanenta ärr jag har. Hur ska jag göra? Hur ska jag överleva? Och hur ska jag kunna släppa taget? 

Fjortonårig brud ifrån Närke

BUP svarar:

Hej!

Du har helt rätt i att sorg och saknad inte är någon enkel process. Att det tar tid och att det kan kännas på olika sätt vid olika tidpunkter. Det låter som att du kämpar på två plan. Din pappas bortgång och de mycket svåra sakerna som finns kopplade till det följer dig ständigt, samtidigt som det också uppstår akuta problem i och med självskadande och självmordsförsök. 

Du sätter fingret på något när du skriver att du funderat över att du kanske inte vill må bra, att det kan kännas så. Det är inte en konstig tanke i all den smärta du febrilt försöker hantera. Det är något som jag tror är viktigt, något att prata med din psykolog om. Att ni tillsammans benar i det du reflekterar kring i ditt mejl hit. Vilka spår din uppväxt satt i dig, hur de ärren kan få finnas där samtidigt som du behöver få må bättre. Och hur du kan hantera den ångest och smärta som gör sig påmind utan att hamna i cirklar av självdestruktiva handlingar som ger problem i sig.

Det faktum att tiden går från det att din pappa dog inte betyder att du släpper taget om honom. Men att leva i den starkaste av smärta hela tiden är inte möjligt för någon. Olika känslor behöver få chans att finnas. Att det känns så här svårt just nu betyder inte att det alltid kommer att vara så. Att må bättre kommer längre fram inte att kännas lika komplicerat som nu. 

Dina erfarenheter har givit dig styrkor och du kommer att hitta din väg. Den är inte rak eller enkel och den kan kännas ensam. Det är ju bara du som vet exakt hur det är för just dig.

Samtidigt är det viktigt att du inte går den vägen ensam. Ett tips är att läsa på spes.se som är Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöds sida. Stöd från behandlare, nära och kära och kanske från andra som också har erfarenhet av föräldrar som tagit livet av sig kommer att ta dig igenom det här. En dag i taget. 


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta