Vill bara vara själv men behöver hjälp

På den senaste tiden har jag inte orkat mycket. Jag är trött konstant även om jag sover 8-10 timmar varje natt. Jag känner mig orkeslös och jag har ingen livslust. Dessutom orkar jag inte vara bland andra människor. Jag försöker undvika att vara med andra för att jag inte orkar prata och känner mig ledsen och/eller irriterad. I skolan brukar jag klistra på ett leende och tvingar mig själv att vara med andra för jag vill inte framstå som ensam och jag orkar inte med att någon ska fråga hur jag mår osv. Dessutom vet jag inte vad jag ska svara när någon undrar om jag vill göra något efter skolan.

Jag får sällan vara ensam hemma; det ska alltid vara någon runt mig som ska vara på mig och prata med mig! Jag vill kunna vara själv någon gång!!!!! Imorgon har jag studiedag men självklart ska min mamma vara hemma och jobba för att hon tyckte det kunde bli lite mysigt om vi var med varandra!!!! Jag orkar verkligen inte!! Det ända jag vill är att vara själv!

Jag känner mig också väldigt ledsen över att ingen tillåter mig att vara mig själv. Jag har varit ett mobboffer sen jag gick i 1:an (upp till 5:an, och sen har det gått ner eftersom jag har bytt skola). Oftast har jag varit utsatt eftersom jag har varit väldigt blyg och vågar därför inte säga ifrån.

Jag mår ofta dåligt och har ångest och känner mig stressad. Jag vågar inte berätta för mina föräldrar för dom tror att jag är den perfekta dottern som har koll på allt och vet hur man gör allt. Jag vågar inte prata med kuratorn på skolan eftersom min pappa jobbar på min skola och dom känner varandra.

Jag har haft mycket självmordstankar den senaste tiden för att jag tycker att jag inte duger som jag är. Om jag skulle räkna upp alla mina problem skulle ingen orka läsa, så därför har jag sammanfattat det för jag vill verkligen ha hjälp!

L

BUP svarar:

Hej!

Det låter som om du kämpar för att varken klasskamrater eller dina föräldrar ska förstå hur ledsen du är, samtidigt som du nu känner att du inte orkar vara själv med ångest och trötthet och känslor av att inte räcka till.
Ibland kan det vara svårt att anförtro sig åt någon om man har erfarenheter av mobbning, det kan sitta kvar och göra att man har svårt att lita på andra. Så, starkt av dig att ha bestämt dig för att du verkligen vill ha hjälp.

Du skulle kunna gå till ungdomsmottagningen där du bor. Dit kan du söka själv och behöver inte vara orolig för att de känner pappa.

Jag undrar lite över om dina föräldrar kanske ändå känner på sig att det är något och är oroliga för dig fastän de inte vet hur de ska prata om det med dig. Det kan ju vara så att de alltid vill prata och "vara på" och att mamma vill vara hemma med dig på studiedagen för att de uppfattar att du inte mår bra?
Är det möjligt att prata med dem och förklara lite av vad du känner? Hur viktigt är det att de fortsätter att tro att du har koll på allt och bara är perfekt? Är det något du kan överväga om det skulle vara till hjälp för dig?

Jag vet inte om du är en person som alltid haft behov av att få vara ifred eller om det har kommit nu för att du känner att du måste anstränga dig när du är med andra. När man är ledsen blir det ofta så att man känner att man inte har något att säga och känner sig obekväm med andra. Det blir lätt en ond cirkel där man känner att man inte duger som man är utan borde vara annorlunda.
Det och mycket annat är sådant som kan vara bra att ha någon att diskutera med.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta