Kan man komma till BUP och försöka prata?

Hej, på senaste tiden har jag känt mig så sjukt nedstämd och jag har inte alls känt någon livslust. Jag är så less på mig själv det känns som att jag sviker alla omkring mig, jag blir arg för det minsta lilla, här om dan så bad min pappa mig snällt att plocka lite i mitt rum och jag blev så sjukt arg på honom men jag visade inte det, hela jag kokade det kändes verkligen som att jag behövde ta sönder något eller skada mig själv. Varje gång jag blir arg eller ledsen så skär jag alltid mig själv, det känns så bra för stunden det känns som att jag är inne i en liten bubbla sen när jag har chansen att skära mig så kommer jag ut ur den "bubblan". Jag har vart instängd väldigt länge jag har isolerat mig själv totalt. Jag vill inte att andra ska se mig för att jag skäms så mycket, jag orkar inte hålla ett leende på läpparna när det ändå inte är ett riktigt leende. Jag vill prata med någon som förstår hur jag tänker och känner. Jag kan ju prata med min mamma men det är inte mycket jag vågar säga till henne eftersom att hon själv mår väldigt dåligt vad jag vet. Jag vill inte må som jag gör allt känns så tråkigt hela tiden jag vill inte leva längre. Jag undrar om man ändå kan komma och iallfall försöka prata hos bup fast jag har väldigt svårt att säga till någon hur jag mår osv. Och måste man ha med sina föräldrar?

BUP svarar:

Hej!

Ja, man kan komma till BUP och försöka prata, även om man har svårt att prata och beskriva hur man mår. Vi som arbetar här är ju vana vid att prata med ungdomar som inte mår bra och kan ställa frågor och hjälpa dig att berätta. Du är ju också bra på att formulera dig skriftligt. Du skulle antingen kunna ta med det här brevet eller skriva ett nytt. Det kan ibland vara skönt att inte behöva börja från början, utan att den du kommer till vet lite vad det handlar om.

Du kan komma själv till BUP men de kommer nog att vilja att du tar med föräldrar. Du kan komma på ett bedömningssamtal själv och då kan ni prata om hur ni kan fortsätta.
Jag vet inte om dina föräldrar skulle kunna vara ett stöd för dig om du berättade hur du mår? Att mamma mår dåligt behöver inte betyda att hon inte kan stödja dig. Men jag känner ju inte dina föräldrar och kan bara ge allmänna råd. Ibland kan föräldrar reagera helt annorlunda än vad man tror när de förstår att deras barn behöver hjälp.

Du skriver att du skäms. Jag vet inte om det är för att du skär dig eller för att du blir arg eller för att du är ledsen eller?
Vi människor kan ju känna orimliga krav på oss att vara glada. Och om alla går runt och försöker verka lyckade så är det lätt att tänka att det är något fel på en, om man mår dåligt. Du försöker lindra smärta genom att skära dig och isolera dig. Båda dessa sätt kan lindra i stunden men ger ingen varaktig förbättring -i längden förvärrar de mest.

Men du - jag tror det är väldigt få människor som aldrig har känt sorg, ensamhet, känslan av att vara misslyckad, osäkerhet och oro inför framtiden. Och det kan vara oerhört betydelsefullt att få träffa någon som man känner att man kan prata med och som förstår vad man talar om.

Du kan vända dig till skolsköterska/kurator, till närmaste ungdomsmottagning eller till BUP.

Du kan också gå in på en sida som heter shedo, det är en sida om självskada. Du kan få bra information och bra tips där. 

En annan bra sajt där man kan chatta anonymt är tjejzonen.

Det går att få hjälp - du vill ha det och behöver bara våga be om det. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta