Självskada är min självmedicinering

Hej. Jag är 18 år gammal och går mitt sista år på gymnasiet. Jag har sedan jag gick i åttan mått ganska dåligt psykiskt. Under flera år skrev jag ner alla saker jag tänkte i ett dokument, jag kunde skriva att jag var ful och värdelös eller att jag aldrig skulle lyckas med något. När jag började gymnasiet blev allting värre. Jag hade förlorat mina vänner och jag var rädd för vad som låg framför mig. Jag fick en skev verklighetsuppfattning och min självbild rubbades totalt. Jag började äta sämre och mindre för att jag inte var nöjd med mitt utseende och för att nya vänner jämt pratade om träning. Jag började tänka värre saker om mig själv och jag började få panikattacker

Efter ett tag träffade jag en person som jag trodde skulle göra mitt liv bra igen. Jag var lycklig men samtidigt rädd för att förlora personen, redan efter att vi hade setts i bara en månad. Jag kunde inte hantera känslorna så jag började skära mig själv och det kändes bra, och då blev jag istället rädd för mig själv. Jag kunde inte längre hantera mig själv. Jag tror egentligen inte att personen spelade så stor roll, utan att det mer blev som ett klimax av känslor som inte fick plats. 

Personen i fråga finns inte längre kvar i mitt liv och sedan dess har självskada varit min självmedicinering men jag vet inte hur jag ska sluta. Så fort något jobbigt händer nu så är det min tillfälliga utväg. Min relation till mat är fortfarande skev. Jag äter oftast ingen lunch och frukost, men jag kan äta en godisbit på kvällen, och då får jag ångest. Det enda jag vill är att må bra och jag är så trött på att hela tiden falla tillbaka, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. 

Ingen i min närhet vet om att det har varit såhär eller att det är såhär och jag vill inte berätta för någon heller. Vad ska jag göra?

Alice

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt fina självreflekterande brev. Vad bra att du börjar tröttna på din ”självmedicinering”. Det är som du skriver en "tillfällig utväg" men en tillfällig utväg som ofta kan bli ganska permanent.
Antagligen en dålig jämförelse, men det är kanske som att sluta röka. Det går att göra själv men går oftast lättare om man får stöd uppmuntran och hjälp på vägen. Om du vill pröva själv att sluta skada dig så finns en hel del information och tips på Shedo.

Om du redan har prövat att sluta själv eller om du känner att det kommer att bli för svårt tycker jag du ska söka hjälp. Eftersom du är 18 år har alla vårdgivare tystnadsplikt. Du kan söka hjälp på flera ställen:  ungdomsmottagningar, vårdcentraler och vuxenpsykiatrin.

Hjälpen kan variera, så det kan vara en bra ide att ringa runt och fråga vad de har att erbjuda. Med tanke på att du är ung och också har något bekymmer med mat kanske en ungdomsmottagning skulle passa bra.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta