Livrädd för att bli inlagd

Hej! Jag är diagnostiserad med depression, OCD, bulimi och ångest (jag ska göra en neuropsykiatrisk utredning snart för att se om jag har andra sjukdomar också). Jag tror att jag har haft dessa problem i flera år nu, men det känns som att det bara blir värre och värre för varje dag som går.

Mitt problem är att jag är livrädd för att bli inlagd. Jag vet inte varför, men frihet är väldigt mycket för mig och jag vill alltid kunna utföra mina egna rutiner. I vintras gick jag på en ätstörningsklinik pga min bulimi, men det var alldeles för strikt där och jag blev så illa behandlad av personalen att jag var tvungen att avbryta behandlingen. De behandlade mig som ett litet barn utan känslor och jag har fortfarande mardrömmar om dem...

Jag träffar en psykoterapeut tre gånger (ibland fler) i veckan och han vill att jag ska vara inlagd på avdelning. Intellektuellt vet jag att det nog är vad som vore bäst för mig, men jag är bara så otroligt rädd! Tänk om de behandlar mig på samma sätt som de gjorde på ätstörningskliniken? Jag är så rädd för att de kommer tvinga mig göra saker som jag inte vill och att jag inte kommer få bestämma någonting.

Jag har varit på BUP-akuten på Sachsska sjukhuset fyra gånger, men jag har alltid lyckats övertala alla att jag mått bra så att jag har fått åka hem igen. Jag skäms så mycket över det, men jag vet inte vad jag ska göra... Har ni något bra tips? Grejen är att jag vill vara inlagd men ändå inte. Jag vill vara inlagd så att jag inte ska kunna skada mig och så att jag kan få skydd dygnet runt (det är oftast på nätterna som jag bryter ihop och vill skada mig och får tankar om att inte vilja leva).

Förstår ni vad jag menar eller låter det bara jätteflummigt hahah? Jag vill vara inlagd men är för rädd för vad som kommer hända då och jag vet inte vad jag ska göra åt dessa tankar. Jag vill verkligen har hjälp och jag gör allt jag kan för att bli frisk, men det känns bara som att det aldrig räcker till... Jag vill bara må bra igen. Tacksam för svar <3

Kerry

BUP svarar:

 

Hej Kerry. Vilket svårt dilemma du hamnar i, du vet vad du behöver men är rädd för att ta emot det. Så här kan det förstås se ut, men hur skulle blir om du inte vågade ta emot den hjälp som erbjuds? Klart att det är en inskränkning i din frihet att läggas in men min erfarenhet är att den som drabbas av alla de svårigheter som du nämner, blir slav under exempelvis OCD:n eller bulimin. Hur fri tycker du att du är nu?

Jag förstår det som att det är en frivillig inläggning som du föreslås. Då har du fortfarande möjlighet att påverka vad som ska ske. Inte så att du kan bestämma allt i behandlingen eller hur det fungerar på avdelningen. Men du kan förstås säga att du inte vill bli tilltalad som ett barn utan som den nästan vuxne du är. Att det är viktigt att du känner dig respekterad och att du blir juste bemött för att kunna ta till dig behandlingen.

Kanske att du också behöver få förklarat för dig varför det är på ett visst sätt eller att man gör som man gör för att vara delaktig. Man vet från forskning, för att resultatet av en behandling skall bli lyckat, att det är avgörande att patienten är med på det hela. Ta hjälp av din terapeut att för att formulera vad som är viktigt för dig så att det blir möjligt för dig att ta emot vården. Kanske du kan få hjälp att berätta det för mottagningen dit du blir remitterad.

Lycka till och var rädd om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta