Hatar mig själv och har självmordstankar

Hej!

Jag har blivit tvingad av några lärare att prata med skolkuratorn. Jag är 14 år och mått dåligt i snart 6 månader. I början åt jag som jag skulle men fick höra att jag var tjock så jag sluyade äta frukost och lunch. Nu äter jag bara middag typ dn potatis och en falukorv. Jag låtsas stressa på morgonen ch säga att hln ska bre en macka som jag tar med för att hon inte ska misstänka något. Sedan slänger jag den när hon inte ser. Jag har inte ätit godis på 5 månader nu men förut åt jag varje fredag och lördag. Jag drack inget på hela dagen igår och brukar typ dricka ett glas saft varje dag. Jag har gått ner 1 kg på en dag vilket jag är lite nöjd med men jag är fortfarande tjock. Jag är 174 cm och väger XX kg.  Sen 3 veckor tillbaks så har jag gått ner 6 kg. Jag ska ner minst 10 kg till. Min kuratorn frågade vad jag tyclte om att gå till anorexiaochbulmiacentret där jag bor men jag sa nej direkt. Jag vill verkligen inte gå upp i vikt. Jag tränar varje natt, tränar 1 gäng i veckan cirkelträning med inriktning kondition så det blir mycket spring. Jag äter ca XXX kalorier per dag. Jag springer cirka 3 mil per vecka. Jag skär mig och sitter uppe hela natten och tänkar på hur livet hade varit utan mig osv. Jag känner mig ovägen hela tiden och ber alltid om förlåtelse om jag pratat med ngn i 5 min för att jag tog upp deras tid. Jag stannar alltid hemma om mamma åker iväg och då är jag ensam hemma så då tränar jag extra hårt fast så att hln inte märker det. Jag känner mig värdelös, har självmordstankar varje natt,alltid trött, vill inte träffa folk, har tappat livsgnistan. Ingenting är roligt längre. Inte ens hästar som jag älskade förut. Jag börjar misstönka att kuratorn tror att jag har anorexia för senaste gången jag var där så nämde hon flera gånger att hon var orolig och om jag verkligen knte ville gå till anorexiaochbulmia centret. Jag har varit nära att ta livet av mig men sen tänkte jag för mig själv att jag skulle bli upptäckt så jag kommer göra det på natten, jag vet hur jag ska göra det. Jag vill inte ha hjälp och jag ska sluta prata med kuratorn. Jag har börjat hata mig själv ännu mer och vill inte besvära någin med hur jag känner. Vad ska jag göra för att sliopa prata med kuratorn? Hur ska jag kunna övertala att allt är bra? Snälla hjälp för jag vill sluta prata med alla om mig själv, jag kan lyssna på andra men inte prata om mig själv.  

självmord

BUP svarar:


 

Hej!

Tack för ditt långa brev och så starkt och bra gjort av dig att skriva hit till BUP.se fast du inte vill prata med andra om hur du känner. Jag tycker att du i brevet har gett en väldigt bra bild av hur kämpigt du har det. Du berättar också att det är lättare för dig att lyssna till andra än att prata och det är ju faktiskt en väldigt bra början. Jag hoppas verkligen att mitt svar kan vara till någon hjälp för dig och räknar med att du ändå har något slags hopp om att få hjälp eftersom du skriver hit, även om en del av dig inte vill ha hjälp.

Det är vanligt att man både vill och inte vill ha hjälp till förändring, oavsett hur kämpig situationen är för en själv. Du har faktiskt, efter att ha blivit tvingad, försökt genom samtal med kurator få hjälp, men det har trots det inte blivit bättre. Så kan det vara. Det är inte alltid lätt att berätta för en behandlare om sig själv, det kan ta tid att känna sig så trygg i en relation att man vågar öppna sig. Jag uppfattar det också som att du inte vill prata om ätsituationen.

Jag är övertygad om att du behöver professionell hjälp för att du ska återfå livsgnistan, tycka att det är roligt med hästarna igen, och kunna känna att du är den värdefulla 14-åriga flicka som du är! Du behöver då också stöd i att kunna äta normalt utan att behöva vara rädd för att bli tjock. Du äter nu så oerhört lite att kroppen inte få någon energi och det gör också att du tappar all ork och bara blir trött och tappar gnistan helt. Du behöver inte ha det så här förfärligt slitigt eftersom det finns bra hjälp att få!

Du vill inte att din mamma ska veta att du äter så lite, men vet hon att du har tappat livsgnistan och känner dig så värdelös? Du har säkert skäl till att försöka dölja för din mamma hur du mår, men nu har du det riktigt svårt och du behöver hennes stöd i vardagen och då behöver du berätta för henne hur det är med dig. De allra flesta föräldrar vill bli ”besvärade” då deras barn mår dåligt.

Din kurator tycker att du ska söka till anoreximottagningen för att få mer hjälp än hon kan ge, men det har du inte velat. Jag tycker att du i så fall kan söka dig till närmaste BUP-mottagning tillsammans med din mamma eller båda föräldrarna. Det betyder inte att dina föräldrar måste vara med under dina samtal, om du vill kan du be att få prata själv. På BUP kan dina föräldrar få stöd i hur de kan stötta dig. På BUP är man van vid att behandla sådana svårigheter som du beskriver i brevet och du kan få bra hjälp till att må bra! Tänk på att du är värd att få den hjälpen!

På BUP är vi också vana vid att träffa ungdomar som har svårt att prata om sig själva och du kan få både god hjälp att prata och tid att känna dig trygg i relationen till terapeuten. Du har skrivit ett väldigt tydligt och innehållsrikt brev hit och skulle kunna göra så i en behandlingskontakt också för att beskriva vad som är kämpigt för dig. Du behöver ju berätta så tydligt som möjligt vad som känns tungt och svårt i ditt liv för att dina föräldrar och din behandlare ska kunna ge dig rätt hjälp. Skulle det vara möjligt för dig att visa dina föräldrar det här fina brevet du skrivit hit? Det skulle du också kunna visa på BUP, men dina föräldrar behöver veta först för att kunna beställa tid för dig på BUP.

Som du förstår handlar det här svaret om att jag hoppas att du söker mer hjälp och jag hoppas verkligen du klarar av att ta det steget. Du har tagit ett första steg till att våga berätta hur svårt du har det genom att skriva det här brevet. Ta nu nästa steg, precis som din kurator försökt uppmuntra dig till, genom att berätta för dina föräldrar och sök till närmaste BUP-mottagning eller anorexicentra. Jag ger också några övriga möjligheter till att få stöd och det är genom Ungdomsmottagningen dit du kan söka själv och på nätet kan du få en del stöd och hjälp genom Tjejzonen och Shedo.

Varmt lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta