Har fått nog

Hej!

har så länge jag kan minnas (från jag var ca 8år fram tills idag när jag är 19år) blivit mobbad av min två år äldre storebror. Han har dagligen sagt elaka och nedvärderande kommentarer tex att jag är ful, tjock och värdelös. Ibland när han blir "extra arg" använder han sig även av fysiskt våld och slår mig på mina armar eller ben. Till följd av detta har jag i många år lidit av ätstörningar (inte anorexi eller bulimi men kan inte äta något utan att tänka på vad jag äter, får alltid ångest när jag äter något). Har även vid vissa tillfällen svårt att hantera sociala situationer och ibland svårt att hantera närhet. Vet inte om allt detta kommer från att min bror har mobbat mig så pass länge eller om jag tex skulle ha ätstörningar ändå. Mina föräldrar har väll försökt säga åt honom men inget har hjälpt, han har aldrig förbättrats eller förändrats. Vi har aldrig tagit hjälp av någon utomstående. Pappa var själv utsatt med en storebror som mobbade honom och har alltid dragit honom som exempel och sagt att "det blir bättre med tiden"(idag är dock pappas bror otroligt konstig, han saknar empati, men pappa slipper ju vara med honom hela tiden). Man kan säga att mina föräldrar alltid har bagatelliserat problemet, även om de såklart själva har lidit av det. Idag är jag 19 år och tog studenten i våras, min bror är 21 år gammal. Båda bor hemma men det funkar inte längre för mig, senast idag spottade min bror in i mitt rum för att jag inte hade städat. Det enda han gör om dagarna är att gå runt och städa i huset och skriker så fort det minsta lilla ligger framme, kan vara så att en bok ligger på ett bord, eller att en filt inte är perfekt vikt efter man har använt den. Förstår såklart att han blir arg om han har gått runt och städat en hel dag och jag har plockat fram spel, kuddar över hela golvet, disk etc men EN bok eller ETT nagellack och han skriker högt och ibland t.om. slåss. På kvällarna spelar han "proffesionell fotboll" i ett bra lag men han får inte tillräckligt med pengar för att kunna ha råd med en egen lägenhet. Jag bor gärna hemma så länge som möjligt då jag vill spara alla mina pengar till att resa. Ibland glömmer jag bort hur min bror beter sig men när jag väl tänker på hur det är i perioderna när det är som värst, eller hur det har varit förr så blir jag så himla ledsen. Varför just jag? Varför har jag under alla mina tonår (som är jobbiga nog) blivit utsatt för detta? Varför tar ingen det på allvar? Vad kan jag göra? Är det okej att bete sig som min bror gör? Är det vanligt? Vad kan jag göra åt saken? Hur kan jag få hjälp? Hur kan jag någonsin förlåta min bror för det här? Och hur kan jag någonsin förlåta mina föräldrar för detta?

Behöver hjälp med vad jag kan göra och hur jag kan tänka när han håller på som han gör. Har fått nog och vet inte vem jag ska vända mig till. Har många väldigt bra kompisar men just en sånhär sak är dels svår att förstå och dels svår för mig att prata om.

tack

Sofia

BUP svarar:

Hej Sofia!

Vad besvärligt du har det och så ensam du verkar. Din bror verkar riktigt besvärlig och jag förstår att det har hållit på länge. Du skriver att du vill spara pengar för att resa och därför bor kvar hemma. Är det värt det?

Finns det någon chans att du kan flytta hemifrån för att slippa ifrån det här? Har du funderat på att kanske plugga eller jobba på annan ort? Det kanske låter som att ge efter för den terror du tycks vara utsatt för, men eftersom dina föräldrar inte hjälpt dig hittills och bagatelliserar problemet kanske du inte skall vänta på alltför mycket hjälp därifrån.

Ett annat sätt att tänka kring ditt problem är att du kan få stopp på våldet från din bror. Är han medveten om att det är brottsligt att att behandla dig så här? Våld och hot är ytterst en sak för polisen att hjälpa till med. Det finns en risk med att  befinna sig under hot och våld för länge och det är att man vänjer sig vid det och inte ser hur illa det egentligen är. Det blir som vardag. Tror du att det skulle kunna komma till en sådan punkt att måttet är rågat, att du själv med bestämdhet fick honom att sluta?

Om du behöver någon samtalspartner för att få stopp för det här kanske Ungdomsmottagningen kan vara ett ställe att vända sig till. Även Socialtjänsten kan vara någon att vända sig till för råd och stöd. De kan även ge stöttning till familjer om det finns förutsättning för det.

Du undrar om du någonsin kommer att kunna förlåta. Är det verkligen du som skall förlåta? Är det inte din bror som skall be om förlåtelse? Det är ju han som gör dig illa. För att förlåtelse skall vara möjligt tror jag att din situation först måste förändras så det finns möjlighet att kanske hitta tillbaks till något som varit bra eller skapa något nytt som inte präglas av våld. Har din pappa försonats med sin ”otroligt konstiga” bror? Hur ser deras relation ut idag, när de inte behöver bo ihop?

Men den första frågan är förstås: vill du förlåta? Jag skulle önska dig att du kunde mana fram tillräckligt med ilska så att din bror börjar respektera dig.
Att du funderar på förlåtelse nu när du är så utsatt får mig att tro att du kanske inte sätter dig själv i första rummet, något jag tror att du skulle må bra av just nu.

Hoppas att du får ordning på ditt liv och stopp på våldet. Om du lyckas med det hjälper du kanske inte bara dig själv utan hela familjen.

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta