Orkar inte mer

Jag tar livet av mig snart , det känns verkligen som att jag inte orkar mer . Det har varit såhär oavbrutet i snart ett år . Det är att inte äta , det är att hetsäta , att skada sig själv och skära sig själv . Att vilja ta sönder sig , för jag vill duga och vara smal . vara allt det mobbarna ville att jag skulle vara . jag har gått ner 10 kg , och jag skäms nog egentligen över hur lite det är . Jag skäms över hur jag ser ut och gråter varje morgon innan jag går upp ur sängen , sätter mig framför spegeln och dem sätter igång , rösterna i uvudet som gnager sönder mig . För jag är äcklig , värdelös , ful , och vidrig . Men jag har förstått att jag förtjänar detta . Förtjänar att aldrig räcka till och att alltid bli glömd . missförstådd och lämnad . Såren på mina ben och armar gör att jag inte kan vara med på idrotten och kommer knappast bli godkänd , jag ligger efter i allt i skolan och jag tappar håret . Den enda personen jag någonsin har kunnat prata med , den enda personen som förstått just mig , har slutat på min skola . han har  så många gånger räddat mitt liv och varit min största inspiration  till att fortsätta kämpa , han som trots att jag kräktes så fort jag åt och skolkade - sa att han tyckte jag var duktig som valde livet . Jag vet att jag , trots att han inte jobbar kvar .Alltid kan ringa honom , alltid skicak ett sms . men hoppet försvann med honom . jag orkar verkligen inte att vara i skolan  , men mamma respekterar inte det . hennes jobb gör att hon skulle skämmas över att själv ha ett barn med frånvaro . Livet har misshandlat mig sen jag föddes , allt från när pappa söp sönder sig själv till att bli mobbad . bli ensam och lämnad . hatad och skrattad åt . Men jag orkar inte gå sönder mer , jag orkar inte må såhär mer . Jag har skrivit mitt självmordsbrev och är nog egentligen rädd . för jag vill älska livet och sluta andas tungt , jag vill få uppleva något annat än ångest och sorg . jag är rädd , för snart tar det slut - mitt lidande kommer tas över av någon annan , någon som inte förtjänar det på samma sätt som jag . Jag skulle kunna skriva i timmar och berätta , berätta hela min historia . men vad spelar det för roll ? Gud vill att jag ska lida , han vill att jag ska torteras psykiskt fram tills det att jag inte orkar mer . 

Jag vill ha hjälp , hjälp innan jag gör det . tar mitt liv . jag vill liksom inte dö , jag vill bara inte leva . men jag vet ju att det aldrig kommer hända , jag kommer aldrig få hjälp och jag kommer aldrig bli bra . 

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Det är så mycket svåra saker du beskriver att du upplevt att det inte är svårt att förstå att du ibland känner att du inte orkar. Men, du har också en längtan efter att kunna njuta av livet och jag tänker att det är ett första steg du tar genom att skriva hit.

Att bli mobbad kan ibland göra att det blir som du beskriver, att man hör deras röster inom sig och och inte kan komma över känslan av att man på något sätt själv bär skulden för deras elakheter. Många beskriver att man får kämpa med misstankar om att det kanske var sant som de sa, det sitter kvar fast man egentligen vet att det inte är sant. Det är så jag förstår det när du säger att du förstått att du förtjänar att plågas.

Du har har haft hjälp av en person på skolan som du kunnat lita på och som stöttat dig och sett hur modigt du kämpar. Även om han slutat arbeta där så finns han kvar och kanske kan hjälpa dig att tänka på att det finns människor som förstår och vill hjälpa.

Kanske att han kan hjälpa dig att söka hjälp? För, när man mår så dåligt som du gör, så behöver man hjälp av andra människor.  

Dina föräldrar har svårt att stödja dig och då behöver du andra vuxna människor. Jag tycker att det bästa vore att söka till närmaste BUP- mottagning, det finns adress och telnummer här på första sidan.

De frågar antagligen om du kan ta med dig dina föräldrar, men du har rätt att komma åtminstone på ett första samtal själv. Du kan berätta om dig själv, hur du har det och få hjälp med hur du kan göra för att göra något åt din situation.
Det kan göra att man får nya tankar, ser andra sammanhang, och kanske ser nya vägar till att må bättre. 

När det är som svårast kan det vara bra att träffa någon så gott som dagligen för att prata om hur man mår och få hjälp orka leva några dagar, en vecka till. Ibland kan man till och med behöva läggas in.

Om du känner att du inte klarar att gå till någon just nu, så finns det möjligheter att börja på nätet.
Du kan ringa/chatta anonymt till Bris tel.116 111 och prata med en kurator eller du kan ringa anonymt till 

Självmordslinjen och berätta om hur du mår och få stöd att härda ut. 

En annan möjlighet är att chatta/prata med någon på Tjejzonen. 

Så jag hoppas att det här bara var början för dig att ta kontakt med någon och börja berätta hur du har det och hur du mår. Du kan få hjälp att må så mycket bättre och kanske dina erfarenheter kommer att vara viktiga, både för dig och andra, i framtiden.

Ge inte upp, välj livet för det är det värt.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta