Något är som det inte borde vara

Något är som det inte borde vara

Något känns fel, men det är svårt att prata om

Hej! Jag känner att det är något som är fel med mig, men jag har väldigt svårt att sätta fingret på det. Jag får egentligen inga allvarliga symptom av det här men det finns en ständig oro som gör att jag mår dåligt ibland, speciellt i sociala sammanhang. 

Ofta känner jag att jag är otillräcklig eller tråkig och att folk känner sig obekväma med mig. Jag tar ofta illa upp när någon gör/säger något som känns fel. Jag kanske är lättkränkt, men jag tycker inte att man ska ta skit utan att reagera. Fast när någon gör något som känns fel brukar jag inte säga ifrån, utan jag mår istället dåligt över det i tystnad. Följden av detta blir att jag har svårt att trivas i relationer, och jag känner aldrig riktigt att någon tycker om och förstår mig. Samt att jag är ganska rädd för att starta nya vänskaper.

Jag tror att jag är trygg i mig själv, eller jag tycker i alla fall om mig själv och den jag är, men om jag känner mig så osäker när jag kommer i kontakt med andra, borde det ju vara något fel på min självkänsla. (Detta är inte på något sätt utseenderelaterat, utan det handlar bara om personlighet.) 

Jag behöver hjälp med att förstå varför jag mår såhär och vad jag kan göra åt. Jag har människor i min omgivning att öppna mig till, men så fort jag försöker prata om det här börjar jag gråta, och det känns pinsamt. Skulle helst vilja prata med någon som jag inte känner alls och därmed slipper hålla en fasad för, men någon som också kan förstå det här och faktiskt hjälpa mig på riktigt. Är så trött på att bli klappad på axeln och höra att ''allt blir bra snart och att det är en del av livet att känna sig orolig ibland''. Jag vet att något är som det inte borde vara.

Hur allvarligt måste ens problem vara för att man ska få prata med någon på BUP? Vill verkligen prata med någon. 

Klara

BUP svarar:

Hej Klara och tack för ditt fina brev!

Jag tror faktiskt att det kan vara så som de i din omgivning säger, nämligen att det hör till livet att ibland känna sig orolig och må dåligt. Det är nog få människor som ärligt kan säga att de aldrig känt sig olyckliga, ensamma, övergivna eller förtvivlade.

Det är när känslan av att något är riktigt fel, när den där sorgen och förtvivlan får så stor plats i tillvaron, att det känns som att ingenting någonsin kommer att bli bättre, om man funderar på om livet ens är värt att leva, som jag tycker man skall söka hjälp. 

Du beskriver känslor av otillräcklighet, utanförskap och att inte bli förstådd. Du undrar hur allvarliga problem man måste ha för att få prata med någon på BUP. Mitt svar är att det går alltid att ringa eller kontakta BUP och prata med någon i telefon. Hur det blir efter det kan jag tyvärr inte svara på (det är upp till den behandlaren att bedöma), men vanligtvis blir man erbjuden ett samtal för att närmare kartlägga vilka behov som finns. 

Jag tycker det är klokt av dig att vilja ta reda på mer om varför du mår som du mår. Många gånger är det lättare att sopa det under mattan och hoppas på bättre tider. Att lära känna sig själv är en bra investering för framtiden.

Det finns  andra möjligheter till samtalsstöd i den händelse du inte får tid hos BUP. Jag vill främst rekommendera UMO där det finns kuratorer att samtala med. Hos Tjejzonen går det att både att vara anonym, eller få en "Storasyster" som man kan chatta med, Skypa med eller träffa i verkliga livet. Även om det är volontärer, det vill säga inga "proffs" så är de otroligt bra på tröst och pepp när man känner sig nere. Varför inte testa dem?

Var inte rädd för att söka hjälp. Ditt lidande är på riktigt och du har lika stor rätt att må bra som alla andra!