Behöver hjälp, passar inte in någonstans

Behöver hjälp, passar inte in någonstans

Jag tror att jag är deprimerad, eller rättare sagt vet. 

Då jag berättade detta för mina föräldrar skrattade min pappa och fnös åt mig, rakt i mitt ansikte. Jag hade öppnat upp mig och känslor jag hållit inne i flera år och när jag väl fick mod till att berätta så slängde han det bara tillbaka i mitt ansikte. 

Jag vill inte leva längre, jag passar inte in någonstans. Mina vänner tycker att jag är partypooper då jag inte får lov att göra någonting och på så sätt förlorar jag nästan alla jag har. Mina föräldrar tycker att jag ska lägga mer tid på skolan, även om jag redan gör allt jag kan. Jag pluggar massor och har B i snitt. Varje gång jag frågar om jag får vara med mina vänner så får jag alltid frågan "Har du gjort alla läxor?" och det har jag såklart. Men även om jag är klar med allt jag ska göra så kommer de alltid med andra saker jag "måste" göra innan jag får umgås med andra vänner. De tycker att jag är bortskämd även om jag inte alls är bortskämd och gör allt de vill.

Jag är förresten adopterad och vet inte vilka mina biologiska föräldrar är, vilket är otroligt jobbigt. Min ena vän som jag känt ända sen dagis ska alltid ha det värre och jag får aldrig vara ledsen över någonting för att det finns folk som har det sämre än mig, t.ex hon. Hennes pappa är tydligen adopterad och det är jättejobbigt för henne och det förstår jag, men hon vet vem hans föräldrar är! Men kan hon inte sätta sig in i min situation? Jag känner inte mina föräldrar, vet inte om de lever, undrar varför de valde bort mig osv. men nej jag får inte vara ledsen för att det finns folk som har det värre.

När jag hade vänner som skulle sova över hos mig så blev jag jättenervös om de gick runt på golvet eller pratade för högt så att mina föräldrar skulle bli sura. (Jag bor på vinden och det hörs ganska mycket när man går). Så då fick jag jättemycket panik och sa även till mina vänner att de fick dämpa sig lite för att annars skulle mina föräldrar döda mig.

Kompisen som jag nämnde där uppe har jag som sagt känt i över 8 år (är 14 år).

Jag tyckte jättemycket om henne, men jag vet inte helt hur jag känner nu. Alla hemligheter jag berättar för henne berättar hon vidare till sin kusin, även om hon sagt att hon lovat att inte berätta. När jag frågade varför svarade hon "Men hon räknas ju inte, det är ju min kusin!" och då svarade jag att jag kanske inte borde berätta fler hemligheter för henne och då svarade hon "Men då kanske vi inte ska vara vänner". Hennes kusins familj känner förresten min familj då vi tillhör samma adoptionsgrupp och kusinen hotade med att säga alla mina hemligheter när vi var på student. Vi ska till London med henne (kusinen) också. 

Jag vet inte vad jag ska göra, jag går i samma klass som tjejen jag känt i 8 år och innan när vi bråkat så har hon alltid ljugit ihop en story och får alla över på hennes sida.

Vi har haft ett stort bråk innan och då satt vi ner med våra mammor och försökte att lösa det men det slutade med att hennes mamma gav mig all skit och började med "nej detta kan inte min dotter ha gjort" osv. Jag kanske ska lägga till att jag firar valborg, nyår, midsommar, jul och vi har middagar hos varandra minst en gång i månaden och våra pappor cyklar tillsammans och vi bor 5 hus ifrån varandra och mina vänner är hennes vänner och som jag sa innan så kommer hon att vrida ihop någon historia så att hon får alla vänner på sin sida och jag är så nära på att ge upp nu.

Jag skadar mig själv med vilje och hör röster ibland och jag orkar inte leva ibland och vill bara ge upp. 

Snälla hjälp mig.

trött tonåring

BUP svarar:

Hej!

Du beskriver att du verkligen lever i en knepig situation på flera sätt. Jag ser flera olika spår.

Först att du inte får det stöd du behöver av dina adoptivföräldrar. Du upplever att de har höga krav på dig, både med skolan och hur du ska vara hemma. Det är något ni kanske skulle behöva förhandla om. Det är ofta bra att få diskutera förväntningar och krav med någon som inte är familjemedlem närvarande.

Jag tycker att det är allvarligt att du inte får det stöd och den förståelse du behöver när du försöker berätta hur du mår. Det är svårt att säga varför, jag känner dem ju inte. Men du behöver förståelse för hur du mår och om de inte förmår ge dig det så är det väldigt viktigt att du får kontakt med någon annan vuxen. Kanske att de så småningom kan få hjälp att förstå dig bättre.  

Sedan funderingarna över dina biologiska föräldrar. Är det möjligt att faktiskt få reda på mer om vad som hänt dem eller är det ingen som vet något om det? Är det möjligt att fråga dina adoptivföräldrar? Om det är ett svårt ämne att ta upp med dem, så behöver du hjälp att åtminstone få fundera tillsammans med någon.

Din kompis och du har en relation som du faktiskt också skulle behöva någon utomstående att prata med om. Det låter som att du känner att du inte riktigt kan lita på henne, att du inte kan berätta om svårigheter utan att det blir en kamp om vem som har det värst och att du hamnar i underläge när ni bråkar. Det är inte så ovanligt men man behöver få vrida och vända på det med utomstående för att bättre få koll på vad det är som händer er emellan.

Dessutom berättar du att du hör röster, skadar dig själv och inte vill leva. Det är goda skäl att behöva hjälp utifrån, av någon som träffar många ungdomar i svåra situationer och kan hjälpa dig. Det finns flera olika alternativ.

Om inte dina adoptivföräldrar vill hjälpa dig att ringa till BUP, som jag tycker vore det bästa, så finns andra alternativ. Du kan ringa själv och säga att du vill komma. Du har rätt till det men BUP kommer nog att föreslå att ta med dina föräldrar.

Du kan också börja med att prata med skolsköterska eller kurator på din skola eller närmaste ungdomsmottagning.

Om du vill vara anonym kan du ringa till BRIS och prata med en kurator per telefon. Du beskriver så bra i ditt brev så jag tänker att du är bra på att berätta i skrift också, om det skulle underlätta för dig.

Det här blev många olika alternativ men huvudsaken är att du inte tvekar att söka hjälp. Jag tror att du kan må så mycket bättre om du inte är ensam i det här.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta