Behöver svar på varför jag mår så dåligt

Hej, jag är en fjortonårig tjej. Jag har nu haft ett långvarigt problem som jag har försökt få bort, men det kommer bara tillbaka. Det handlar om att jag inte mår bra psykiskt. Jag trodde först bara att det var en lätt nedstämdhet som började så länge sedan påsklovet. Trots mina försök till att prata med en vuxen har jag bara mått bättre för stunden. Den har hållit i sig än och blir större nu när jag går i nian. Jag vet inte om det är en depression, men börjar bli misstänksam. 

Anledningen till varför var eftersom mina två närmsta vänner hade glömt bort mig. Den ena tjejen som jag till och med åkte skidor med på påsklovet och den andra som tycks ha gått vidare för att bättre passa in i sin klass. Jag försöker desperat hitta nya vänner att umgås med, men det blir ett till problem när jag t.ex i skolan försöker hitta en ny person att vara med. Det går inte. Alla har delat upp sig och dessutom har jag blivit mobbad och är det lite fortfarande. Men det har endå blivit bättre. När det gäller aktiviteter har jag försökt utan resultat.

Några veckor innan skolavslutningen började jag för första gången att få mord tankar. Jag upplevde inget roligt i livet och ville få ett slut. Jag skrämde mig själv när dessa tankar uppstod och inser nu att jag behöver få svar på varför jag mår så dåligt. 

Jag tror nu när jag börjat nian att jag har stressat upp mig, har fortfarande inte självförtroendet på topp precis och den gamla depressionen som verkar ha kommit tillbaka. Jag har precis börjat skolan igen och inser att jag inte står ut ett år till. Jag har ingen ork eller energi att lägga, även fast jag inte är fysiskt trött. 

Jag måste få ett svar och ber dig som läser detta att komma med råd för att jag ska må bättre. Jag står inte ut längre.

C

BUP svarar:

Hej C,

Tack för ditt viktiga brev, som säkert många känner igen sig i. Grupptillhörighet och sociala roller blir lätt till låsningar som blir hinder på olika sätt. Men det verkar som att du tagit dig an svårigheterna på ett konstruktivt sätt, varit aktiv och sökt olika vägar att ändra på situationen. Det är svårt för mig att ge något direkt råd, men jag tänker i lite olika banor.

Dels på möjligheterna att göra något i skolsituationen, som verkar vara en viktig del i ditt dåliga mående. Mobbning, även om det blivit bättre, påverkar hur man mår och ens syn på sig själv. Vet personalen i skolan om att du varit mobbad, och att det fortfarande inte upphört? Det är skolans skyldighet att hantera mobbing och skolkuratorn vet vilka åtgärder som är till hjälp. Vet dina föräldrar om mobbingen? Det är jätteviktigt att de vuxna kring dig känner till hur du har det och kan hjälpa dig att få till en förändring. Kanske är det dina föräldrar som du pratat med när det blev bättre för stunden? Du behöver i så fall återkomma till dem så de förstår att svårigheterna finns kvar. Det är inte rimligt att du ska vara så ensam med det här att du får självmordstankar och inte kan se några utvägar längre, Du kämpar verkligen men man kan behöva lite stöd också.

Det är viktigt för dig att fortsätta prova nya vägar och jag tror du behöver en professionell person som du under en period kan ha samtal med. Då får du möjlighet att ta upp det som hänt dig och dina tankar runt det. På det sättet kan du få hjälp att se egna sätt att fortsätta. Du kan vända dig till närmaste BUP mottagning eller  ungdomsmottagning.  Du kan komma till BUP för ett första besök på egen hand, men sedan behöver föräldrarna oftast känna till kontakten med oss, och delta ibland.

Det finns möjligheter att chatta med andra, till exempel på tjejzonen. Där kan man också eventuellt få en "storasyster" som man kan ha kontakt med i upp till ett år.

Sök hjälp, tveka inte för du kan få bra hjälp. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta