Vet inte hur jag ska gå vidare

Jag har under 1 och ett halvt år mått väldigt dåligt. Det har gått i perioder men det senaste året har det blivit värre och värre. Jag har haft självmordstankar sen maj förra året och började skära mig under hösten. När jag var nere på botten så gick jag till skolkuratorn men asså jag vet inte om det hjälper. Jag har börjat svälta mig själv igen, äter runt 500kcal/ dag och rör mig väldigt mycket. Varje gång jag äter får jag ångest och det blir bara fel; det är de jag brukar skära mig. Nätterna blir svårare och svårare. Jag kan inte somna på kvällarna och när jag gör det så sover jag max 1 timme o sen vaknar jag. Jag vill verkligen bort från denna hemska värld. Har haft en halv jobbig uppväxt, pappa är alkolist och har varit i princip hela mitt liv. Mamma har flyttat och träffar henne Max en gång i månaden men ibland går det 2 månader mellan så träffar henne runt 9-12 gånger per år. Bryr mig egentligen inte om någonting längre, betygen i skolan jobbar jag inte för, rider på fritiden men börjar tappa intresset, umgås väldigt väldigt sällan med kompisar. De brukar fråga om vi ska ses och göra nåt men jag säger att jag har annat för mig  men sanningen är att jag bara sitter hemma. Alla tycker jag blir smalare och smalare men jag tycker bara jag blir tjockare och tjockare. Skolan börjar imorrn och då ska jag träffa kuratorn igen och då tänkte jag faktiskt berätta allt. Hur läget är och att jag börjat äta dåligt igen (han vet om att jag gjorde det tidigare). 

Men anledningen till att jag skriver till er är för att jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. Ja menar, gå till kuratorn nån gång i veckan funkar men kommer inte hjälpa i längden. Så vad ska jag göra?

Lost

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du undrar vad du ska göra. Din fråga är inte enkel att svara på och jag tycker du ska ställa den till din kurator som känner dig. Det låter som du har bra förtroende för honom eftersom du tänker berätta allt. Det är väldigt bra att du gör det.

  Men kan det vara problematiskt att du inte riktigt tror att det hjälper i längden att gå till honom även om det ”funkar”? Skulle du kunna ta upp med honom att du tror du behöver mer hjälp och kanske annan hjälp också? Eller känner du att det blir svårt att berätta för honom att du inte tror det räcker – att det blir som att ifrågasätta honom och hans hjälp? Jag tror det är bra om du tar upp detta med honom. Han verkar vara någon du kan berätta allt för. Ni skulle tillsammans försöka klura ut vilken ytterligare hjälp du skulle behöva. Mer hjälp så att du får bättre kontakt och hjälp av dina föräldrar? Kanske någon typ av hjälp för dina ätstörningar och självskadebeteende –BUP  eller ätstörningsenhet?

Kanske också dina föräldrar behöver bli ett bättre stöd för dig ? Jag vet inte hur mycket de vet om de problem du beskriver men det är vanligt att barn/ungdomar inte belastar sina föräldrar med sina egna problem om relationen är skör eller om föräldern har egna problem.  Men det låter väldigt viktig att du får möjligheter att träffa din mamma oftare. Du skriver att du egentligen inte bryr dig om någonting längre. Det låter uppgivet. Jag tycker att du ändå ska försöka motarbeta den känslan. Ett sätt skulle kunna vara att fortsätta träffa dina kamrater och inte isolera dig.

. Du skriver inte att du har någon att prata med. Kanske skulle du vara hjälpt av att chatta anonymt på Tjejzonen. Kan vara värt att pröva!

Jag tror du har rätt i att du ska gå vidare. Jag tror du kan det. Ta hjälp av din kurator. Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta