Världens ensammaste tjej

Hej.

Jag är världens ensammaste tjej. Jag har inte så många vänner och dom jag har tar mig inte på alvar eller lämnar mig när jag berättar om det jag är på insidan. 

Jag är en person som alltid har varigt utfrys i skolan och känt mig osäker. Sen bytte jag skola, då blev allt bättre i ett år. Sen var jag inte den nya tjejen längre och då ville ingen va med mig längre. Alla år efter det har jag känna mig så ensam. Jag har haft några vänner. A som alltid dras till sona med mycket uppmärksamhet (människor som lämnat mig). T som har kunnat vara så dramatisk och vägrat att förlåta mig när jag ständigt ber om förlåtelse till henne. J som inte har varigt så mycket med mig under senast åren, hon tvingade mig att skriva hit. För hon vet att jag mår dåligt. 

Jag känner mig oerhört deprimerad hela tiden och vill inte att någon ska veta så jag har i alla mina skolår ( jag går i 6:an börjar 7.an) fejkat ett leende för jag har inte råd att förlora fler vänner. Jag är konstig i min klass för jag lyssnar på hård rockmusik och gillar färgen svart och målar gärna döskallar på mina saker för dom ser inte min ensamhet alls! Jag är en blandning av EMO och tjejen som du alltid kan gå till när ditt eget gäng har glömt dig och du känner dig ensam. Det är alltid jag som ställer upp för andra men dom måsset inte ställa upp för mig alls. För jag ska ju alltid vara så snäll och ställ upp oavsett vad som händer i mitt liv. Jag måste alltid settå på det fula smilet jag alltid har för att vara snäll. Det känns som jag ljuger för alla då. 

Sen så kan jag bli arg, så himla arg ibland och då är det alltid mitt fel! det är aldrig dom som måste ta på sig någon skuld för jag åker alltid fast för häftigt humör. Det är ingen som förstår eller tror sånna som mig. Det vet jag. Jag har ingen aning om vem eller vad jag är och vad jag skälv är kapabel till, för det är oväntat och det blir allt värre. Jag orkar värklogen inte gömma mig längre, eller ta alla hånflin i korridoren varje dag.

BA

BUP svarar:

Hej

Tack för ditt brev.

Du skriver att du inte kan vara dig själv tillsammans med andra. Att du fejkar och försöker visa en sida av dig själv som du tror andra vill  för att de ska kunna tycka om dig. Du visar dig mer glad än du är. Du ställer ofta upp för andra men det  är inte ömsesidigt. Andra förstår inte ditt intresse för hård musik och svarta färger.

Vad är det som du inte vill visa?  Att du också är arg? Och när du blir arg kommer ilskan häftigt och oväntat både för dig själv och för andra.

Du skulle behöva få en bättre balans mellan de här olika sidorna av dig själv. Att kunna fortsätta vara hjälpsam men att också kunna säga ifrån. Att kunna vara arg innan ilskan exploderar. Att inte behöva se ut som du är glad när du inte är det.

När man inte kan vara sig själv tillsammans med andra känner man sig lätt väldigt ensam. 

Det är inte lätt att ändra på det här själv. Det skulle kunna vara bra för dig att tala med någon vuxen om detta på en ungdomsmottagning eller med kurator eller psykolog i skolan. Vet dina föräldrar om hur du känner? Kan du berätta för dem så att de också kan hjälpa och stödja  dig?

I bland kan det kännas fint att chatta med någon, helt anonymt. Jag tror att du skulle kunna få bra stöd, pepp och kanske också tröst av en Storasyster hos Tjejzonen. Prova!


Lycka till och var rädd om dig!









Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta