Är jag omtyckt på riktigt?

Hej, jag har problem med att lita på att människor som står mig nära faktiskt tycker om mig och till exempel längtar efter mig. När jag är med mina föräldrar, kompisar och pojkvän är allting okej och jag ser att de verkar gilla mig men sekunden vi säger hejdå (även om det är för bara några timmar eller dagar) känns det direkt som att jag gjort allting fel och att de nu hatar mig och aldrig kommer vilja träffa mig. 

Det tar bara några minuter så går jag från att ha varit glad och välmående med dem till att jag ensam mår så dåligt att jag gråter nästan och får dödslängtan och gör upp planer för att rymma hemifrån eller bryta kontakten med alla jag känner så att de inte behöver bli störda av mig mer. Jag spelar upp möten med människor i mitt huvud åter och då ser jag hur jag gjorde allting fel och de bara var irriterade på mig och hatade mig egentligen. 

Till exempel såg jag min pojkvän för 3 timmar sedan och allting jag kan tänka på nu är att han kommer lämna mig för jag har varit så jobbig, för klängig, för irriterande och han kan verkligen inte gilla mig på riktigt för jag kan inte se hur någon kan göra det. Inte ens med mina föräldrar känns det okej, de önskar säkert att jag vore bättre eller bara försvann på något sätt. 

Orkar inte ha alla dessa tankat längre, för jag hoppas/vet egentligen att de kanske gillar mig ändå. Men vet inte hur jag ska lösa allting, kan jag göra något åt allt detta? 

Maya

BUP svarar:

Hej Maya!

Ditt brev tyder på en ganska stor osäkerhet inom dig just nu. Du har många människor som du vet tycker om dig, både familj, kompisar, pojkvän. Ändå tappar du bort allt det här så snart du är med dig själv, i eget sällskap, utan att du i samvaron med dina nära och kära kan känna, se, uppleva, alltså utan att få det direkt bekräftat att du är älskad.

Istället börjar du få rätt så livliga negativa fantasier om hur fel du är att alla egentligen bara vill vända ryggen mot dig. 

Jag vet inte när du började få dessa tankar. Kan det vara så att du har hamnat i en så kallad utvecklingskris som inte så sällan kommer i tonåren?
Det är en period i livet när man med ökad medvetenhet börjar analysera sig själv, undra om saker och ting som tidigare varit självklara, ifrågasätta sig själv och andra. Kort sagt man funderar på sin identitet; vem jag är? är jag värdefull eller är jag helt kass? är jag älskvärd? hur tänker andra om mig, duger jag? och en rad liknande frågor. 

Jag vet inte hur det kommer sig att dina grubblerier har tagit en så pass negativ inriktning. Men det är jätteviktigt att du i det här skedet får prata med någon klok vuxen om dina känslor, tankar och fantasier. 
Om det möjligt är det bäst att tala med föräldrarna, du skriver att du någonstans, innerst inne vet att de älskar dig.

Men det kan också vara bara att tala med en utomstående till exempel vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun.

Det viktigaste är att du får stöd i att kunna utmana dina negativa fantasier genom att konfrontera dem mot dina verkliga erfarenheter av att du är älskad och är viktig för så många som finns kring dig.  


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta