Det blir bara värre

För nästan ett år seden började jag fantisera om att skada andra och även döda folk. Jag har flera gånger sagt att jag vill bli inlagd men mina föräldrar säger att det inte är något fel på mig. Är det normalt att vela skada andra? Om inte vad ska jag göra? Jag går redan till bup men det hjälper inte, om nånting blir det bara värre. Jag får hela tiden fler idéer om hur jag ska kunna skada andra. Är jag en psykopat? Eller en sociopat? Vad ska jag göra? Jag saknar även empati, skuld och alla andra liknande känslor. Vad är det för fel på mig? Vad ska jag göra?

Vill skada andra, är jag en psykopat?

BUP svarar:

Hej!

Det är naturligtvis inte i sin ordning att du går med fantasier om att skada andra. Och det är inte heller i sin ordning att du inte har fått nämnvärd hjälp hittills.

Du undrar om olika benämningar som psykopat eller sociopat. Jag tycker att den frågan är underordnad jämfört med att förstå hur dina fantasier har uppkommit och hur du kan bli kvitt dem.  

Att du är bekymrad, kanske till och med skrämd av dina fantasier är ett gott tecken. Att de stör dig ger dig en nödvändig motivation att fortsätta och kämpa för att få effektiv hjälp.

Du går redan på BUP men jag undrar: har du berättat för din behandlare vad det är för fantasier du har? Ibland kan det vara svårt, men förutsättningen för att du blir rätt förstådd är att du verkligen vågar öppna upp även om det är svårt. Sedan är det också en fråga hur länge du haft behandlingen på BUP. Det kan ta tid att bygga upp en förtrolig kontakt och det kan också ta tid att börja uppnå förändring och resultat.

Likväl undrar jag om du berättat för dina föräldrar vilka fantasier du brottas med? De måste förstå att du plågas av dina tankar. Men det innebär inte att du ska bli inlagd.

Inläggning är faktiskt inte den bästa hjälpen för att kunna fungera bra i vardagen. Inläggning är alltid ett "undantagstillstånd" som kan behövas för något akut omhändertagande, men det fungerar inte som lösning på  problem som finns i vardagen. 

Om det är så att du redan öppet berättat för din behandlare och ni har haft en längre kontakt och om dina föräldrar är inkopplade i behandlingen, men det ändå inte har fungerat för dig, måste ni ta ett steg vidare.

Du - helst med stöd av dina föräldrar - måste ta upp möjligheten att byta behandlare och/eller behandlingsmetod. En behandlingskontakt är alltid en känslig relation, det är många saker som ska rimma med varandra. Det man kallar för personkemi är av stor betydelse. Därutöver finns det olika terapeutiska metoder man eventuellt måste pröva för att se vad som blir verksamt och hjälpsamt just för dig.

Jag vill uppmuntra dig, ge inte upp hur kämpigt det nu än är.
Du måste kunna förstå dig själv och därför är det viktigt att du blir förstådd av andra som finns runtomkring dig, föräldrar och terapeut.

De förslag jag gett här ovan ska som sagt tas upp på BUP - i första hand med din nuvarande behandlare. Men funkar det inte har du/ni rätt till att vända er till enhetschefen på BUP (läs mer om detta i bifogad länk). 


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta