Trycker ner mig själv ständigt

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag trycker ner mig själv ständigt, anser att jag inte är bra nog - att ingen vill ha mig här. Det är konstant röster i mitt huvud som pekar på allt negativt jag gör.

Om jag t.ex sitter med en grupp vänner bryr jag mig inte ens om att prata för det känns som om ingen kommer bry sig om vad jag säger ändå. Ingen bryr sig alls och jag tänker mig hur de tänker illa om mig, pratar skit bakom min rygg osv även om det antagligen inte ens är sant. Jag överanalyserar allt, om jag säger ett skämt tänker jag på hur mycket personen skrattar eller ler. Hur personen reagerar och varje gång känns det som om hen bara vill att jag ska sluta störa och gå därifrån. Det känns som jag håller på att förlora mina vänner för att jag inte har någon ork till att hålla kontakten och fråga om vi ska göra någonting, och när de inte skriver till mig känner jag mig misslyckad. Som om ingen vill ha mig som vän.

Jag kan aldrig ta en komplimang. Om någon säger någonting snällt till mig omvänder jag det till något negativt och trycker ner mig själv.

Jag känner att jag inte har någon att prata med och det känns som ingen bryr sig. Jag orkar knappt gå ur sängen. Om någon skämtar om mig på ett vänskapligt sätt tar jag det personligt och tänker på det under hela dagen.

I samband med allt det här är jag lite av ett otursbarn. Jag har tre syskon, men ändå så har ALLT hänt mig i min familj. Jag fick en jätte ovanligt sjukdom som leder till många sjukhusbesök, jag blev gluten, jag är det som har dålig hörsel och jag fick schlatter. Allting händer mig och jag känner mig så himla misslyckad och det känns så himla orättvist.

Jag vet inte vad jag ska göra för någonting är ju helt fuckat med mig och jag orkar inte med den konstanta ångesten.

L.T

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag förstår att det är jättebesvärligt. Det är lätt att bli nedstämd och deprimerad om allt du gör blir dåligt och det känns som ingen vill ha dig.
Men du är också medveten om att du trycker ner dig själv och det är bra för då kan du ta en kamp med dig själv. Det verkar som du gör det men att du ibland inte orkar. Men det är bra att inte dra sig undan utan fortsätta gå upp ur sängen, vara aktiv och träffa andra även om det kan kännas lättare att inte göra det.

Du kan tänka att dina röster bara är negativa röster och inget annat. De finns där och kommenterar vad du gör men de har inget med verkligheten att göra. Men jag förstår det blir ändå besvärligt att höra dem även om du vet att de inte har rätt. Kanske blir du ibland osäker och undrar om de ändå inte har lite rätt? Kanske finns ändå ett tvivel hos dig?

Du skriver att du är ett otursbarn med en ovanlig sjukdom samt en del andra problem som dålig hörsel. Jag undrar om du på något sätt kopplar ihop denna känsla av att vara ett otursbarn med att du trycker ner och är så negativ mot dig själv?
Kanske har du haft känslan av att du är annorlunda och att du därför inte blir lika omtyckt? Du skriver att du är misslyckad! Kanske finns en känsla att det är något fel på dig och det gör dig osäker och själviakttagande och negativ till dig själv? Svårt att veta, men kan vara värt att försöka ta reda på. När man är barn är det ofta så viktigt att inte vara annorlunda på något sätt. Att känna sig misslyckad kan ibland bli lika med att vara misslyckad.

Du skriver att du inte vet vad du ska göra längre. Jag tror du skulle kunna få bra hjälp i någon form av samtalsbehandling.

Du skulle kunna ta kontakt med BUP, en vårdcentral eller kanske en ungdomsmottagning där du bor.

Slutligen tack för ditt fina brev och hoppas du får hjälp att komma ur dessa negativa tankar du har. För du är ju inte misslyckad - eller hur!

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta