Är det fara för mig?

Hej.

Mina föräldrar har just fått reda på att jag skurit mig. Det är djupa sår och ärr som kommer vara för livet tydligen. Min mamma funderade på att låta göra en ny bedömning och få mig inlagd på psyke, men väntar med det tills jag pratat med min psykolog.

Jag har nu nämnt det för min psykolog men hon skämtade nästan om att jag hade skurit mig? Hon kanske inte trodde att det var allvarligt?

Det ingen vet är att detta inte är något nytt, det har pågått i år. Der har blivit värre och värre i och med att jag också har testat andra självskademetoder så som att överdosera piller, dricka alkohol och även slå mig själv på samma ställe tills jag får blåmärken.

Är jag en fara för mig själv? Borde jag bli inlagd? Vad händer då?

(-_-)

BUP svarar:

Hej!

Dina föräldrar fick reda på att du på sistone skurit dig men om jag förstår dig rätt så vet varken dina föräldrar eller den psykolog du har kontakt med att det har pågått senan ganska länge. Och om jag fortfarande förstår dig rätt så vet ingen av dessa berörda personer heller att du har flera typer att självskadebeteende, piller, alkohol och du slår dig själv. Utifrån denna information måste jag ge dig det korta svaret, ja, det är farligt för dig som du håller på med. Och du behöver omedelbar hjälp.

Jag vet inte hur det kom sig att du kände att din psykolog inte tog ditt självskadebeteende på allvar. Men det är allvarligt att det inte togs på allvar, så mycket är säkert. Nu vet jag inte heller på vilket sätt du sa det och varför du inte vågade anförtro din psykolog att du har en rad olika sorters självskadebeteende. Men det är helt avgörande att du vågar berätta. Annars finns det ingen möjlighet  att du får den hjälp du faktiskt behöver och ingen ser och inser allvaret - möjligen inte du själv heller.

Det du nu måste göra hur svårt det eventuellt än känns för dig: ärligt tala med dina föräldrar och med psykologen. Du skriver inte om du träffar en psykolog på BUP eller någon annanstans. Om du inte känner att det fungerar mellan dig och din nuvarande behandlare kan man ta upp det. Vi på BUP och inom vården är vana vid sådana problem, inget konstigt med det. Och i så fall kan man antingen skapa det nödvändiga förtroendet eller så har man möjlighet att be om att byta behandlare. Sånt händer inte bara med dig.

Din mamma har helt rätt om hon vill en ny bedömning utifrån all information som krävs för en sådan korrekt bedömning och den informationen kan bara komma från dig. Men det finns ingenting som säger att du nödvändigtvis skulle bli inlagt på grund detta. Bedömning av inläggning görs på BUP och man väger in en hel rad faktorer vid ett sådant beslut. Men principen är att barn och ungdomar behöver få hjälp i sitt vanliga liv och inläggningen är i det långa loppet ingen lösning även om det ibland bedöms vara nödvändig för en kortare period. Självskadebeteende behandlas inom den så kallade öppenvården (alltså man läggs inte in på sjukhus eller klinik). Där ingår familjesamtal, samtal med ungdomen, beteende- och färdighetsövningar och liknande. Du kan läsa mer om detta i det korta material jag bifogar här.

Jag vill understryka: det är jättebra att dina föräldrar ser problemet även om de än så länge inte vet om hela omfattningen. Men mamma har rätt, ni ska gå vidare till en ny bedömning och behandling innan ditt självskadande (självdestruktiva) beteende i olika former leder till ännu större skada och problem för dig.

Var rädd om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta