Jag blir aldrig hungrig

Hej, jag är en tjej på 14 år som undrar om vikt och ätstörningar.

Jag har under 1 års tid ätit väldigt dåligt, utan att riktigt vetat om det, såhär har jag ungefär ätit: Ingen frukost, 1 eller 2 små (osötade) energikex till lunch (så att jag orkade med skolan), ingen mellis, barnportion till middag, ett glas mjölk och kanske ett äpple på kvällen. Jag vet att det är för lite men jag blir aldrig hungrig och har därför inte ätit mer. mina föräldrar tror att jag äter skolmaten för jag brukar (tyvärr) ljuga och säga att jag ätit alla måltider om dagen för att inte oroa de. Jag vill äta mer, men jag gillar inte mat, jag mår dåligt över att tänka på mat och får ångest när jag äter mycket onyttigt.

Under det här året som jag ätit dåligt så har jag inte gått ner så mycket men jag har samtidigt inte gått upp mycket alls när jag har växt mycket (169cm lång och väger 43kg). Nu har jag svårt att äta då min magsäck har krymt  och jag kan inte ens svälja en stor klunk vatten på samma gång (kan inte heller svälja stora tuggor). Av mina vänner får jag ofta höra massa kommentarer om min vikt som, "men lycko dig som kan äta hur mycket som helst för att du är smal", "men du kan ju komma genom eftersom att du är så smal" mm. Jag har till och med hört ute på stan att någon sagt till mig "anorexia barn" när jag kom igenom ett staket med smala ränder av metall (dålig på att förklara hur det såg ut). Hursomhelst så får jag höra de här kommentarerna ofta och mår lika dåligt över det varje gång då jag får ångest över att jag har svårt att gå upp då jag har problem med maten ( eller jag vill typ gå upp samtidigt som jag inte ´vill det då jag kommer känna mig tjock ).

Jag älskar också att träna (inte för att jag vill gå ner utan för att jag tycker att det är kul) men varje gång jag tränar eller har dansträning så blir jag helt yr och alldeles svimfärdig. När det händer när jag har tränat hemma så får jag typ som "ångest attack" då jag tror att jag får såhär av att jag inte äter rätt, t. ex så var jag på ett dansläger där vi tränade dans hela dagen och då fick jag så flera gånger, men den sista dagen efter att vi hade haft en uppvisning så fick jag en ångest attack då jag var svimfärdig flera gånger under showen. Det var då som jag var tvungen att berätta till någon om det här och hon fick mig att kontakta er eftersom jag inte själv vågat pratat om det då jag har svårt att prata med vuxna efter att jag pratade med en kurator om mitt självskadebeteende...

Mina frågor till er:

Är min undervikt farlig? Kan det finnas konsekvenser?

Tror ni att jag blir yr när jag tränar på grund av min dåliga kost?

Behöver jag få hjälp? Och i så fall, vart kan man få hjälp inom sånt här?

 Önskar verkligen att jag kan få svar då det här har varit jobbigt för mig att skriva om och inte vet om jag kommer kunna göra det igen.

Ps. förlåt om dt är rörigt men har ganska svårt att formulera mig nu då jag är inne i en dålig period just nu (på grund av det jag har berättat om och annat)

Malin

BUP svarar:

Hej Malin!

Det är alldeles utmärkt att du skriver till oss trots att det var svårt för dig. Men jag tror att du kommer att även behöva prata om dina problem trots att det inte heller bli helt lätt för dig. Jag vet inte vilka negativa erfarenheter du har av samtal med en kurator. Ibland händer det att det inte funkar med en samtalskontakt vilket ändå inte betyder att det inte skulle funka med någon annan. Det ville jag säga inledningsvis.

Sedan är det också möjligt att du blir något besviken på mitt svar.  Du ställer nämligen några sådan frågor som man inte kan besvara bara utifrån ett mejl utan man måste träffas och göra bedömningar efter att man har undersökt vissa saker när det gäller din kropp.

Om man äter dåligt, har ingen hungerkänsla, har svårt att svälja även vatten måste man som ett första steg göra en noggrann kroppslig undersökning hos en läkare. Du kan ha vitaminbrist, du kan ha brist på något grundämne som kroppen behöver för att fungera och liknande saker. Ja, det kan vara så att din yrsel hänger ihop med ditt bristfälliga matintag som i sin tur kan beror på olika saker. Det är viktigt att börja med en kroppslig koll på dig innan man börjar fundera på ätstörning pga renodlade psykiska orsaker. 

Jag tycker definitivt att du behöver hjälp och du läste här min rekommendation på det första steget dvs att gå till läkare på vårdcentralen. Därefter kan du med hjälp av läkaren antingen få vidare hjälp på vårdcentralen direkt eller få remiss till BUP eller en ätstörningsenhet. 

Men det finns en grundförutsättning till allt vad jag säger. Det blir svårt att få hjälp om du inte vågar vara uppriktig med dina problem och svårigheter. Kan du ändå tänka dig att tala med dina föräldrar om detta? Du kan behöva deras stöd för att komma vidare. Jag antar att det inte blir en helt oväntad överraskning för dem heller om det är så att många utomstående också reagerar på hur smal du är. 

Läs även mer information om ätstörning och möjligheter att få hjälp i nedan bifogade korta artiklar. Hjälp finns att få men du måste själv samla mod och börja tala om  hur det är med dig. Jag bifogar också en lista på nätkontakter om det underlättar övergången till personliga möten.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta